Carl-Einar var på tv inatt. Jag är svag för honom. Det har jag varit sen jag fyllde tonår. På tiden då min videosamling endast bestod av fyra inspelade VHS-band så innehöll ett av dem en föreställning med denna charmör och trollkarl.
Han kom till Västervik en gång när han turnerade land och rike runt för att förhindra att fritidsgårdarna lades ner. Det var på mitten av 90-talet och han uppträdde på det kalla och mörka Ung kultur. Jag satt minns hur jag och mina vänner blev hänförda, han hade oss i sin hand och vi skrattade så det gjorde ont i magen. Efter föreställningen signerade han en fin liten diktsamling han hade tryckt i ett häfte. På mitt häfte skrev han till Maria från Carl-Einar så ritade han ett hjärta. Diktsamlingen sitter nu inramad på tavelväggen i sovrummet.
Han uppträder ibland på Gröna lund med sin varité några dagara på sommaren. Jag försöker alltid går dit. Han är så uppriktig och ärlig på något sätt. Han varvar galenskapen med lugn och eftertanke. Det är fina kontraster. Jag tycker om hur han leker förvirrad och misslyckad samtidigt som han lyckas lura mig gång på gång. Dessutom bor han i Berlin och är tillsammans med en balettdansös, det kan inte bli bättre.
3 kommentarer:
det är så sant, han är så fin.
Visst är han, och man glömmer bort att han finns emellanåt.
ja, verkligen. Han dyker upp när han behövs som mest. Kanske för att man tycker att han alltid behövs. men han värmer och det är ingen jag går och tänker på förjämnan. jag och häckner har en fin relation. vi vet vart vi har varandra.
Skicka en kommentar