Nu är det slut, sista sidan i sista boken om Harry Potter är avklarad. Det känns konstigt och tomt. Jag tänker inte skriva så mycket här för jag vill inte avslöja något. Nu är det färdigt, finito. Jag har sträckläst boken. Varje gång jag gått hem ifrån har jag längtat efter att få komma hem och läsa. Jag har trott att jag befunnit mig i en film, men kommit på att det är min kära bok.
Det finns stunder då jag blivit så arg på Harry att jag varit tvungen att slå ihop boken och ta en paus på några minuter. Ibland är han så dum, ibland är de alla så dumma. Det finns stunder när jag förstått hur allt ligger till innan jag läst det och blivit ledsen. Det finns till och med tillfällen då jag läst och sen kommit på mig själv med att sitta med höger hand i en slags segergest.
Jag lever mig verkligen in i böckerna. De är underbara. Den första boken fick jag i tjugoårspresent av Ros-Marie och Birger. Nu fyller jag 27 om en och en halv månad så de har följt mig några år, böckerna om Harry Potter.
Ett av mina bästa Harry Potter minnen var när Daniel Boyacioglu hade marathonläsning av en av böckerna på Kulturhuset när den släpptes. Jag minns inte vilken bok det var. Det var mysigt, även om jag, Tina och Emma bara stannade några timmar. Daniel hade inte läst böckerna innan och fick kämpa med alla namn. Han orkade heller inte läsa alla sidor utan fick lite välbehövda pauser. Då läste hardcorefansen som övernattade i läsesalen och anställda på Kulturhuset.
Men riktigt slut är det inte, för nu ska jag läsa dem på engelska och se vad som skiljer böckerna åt. Och ja, om ni inte visste det innan så vet ni det nu: Jag är en nörd.
2 kommentarer:
men hallå? jag var ju också med när daniel läste! har du glömt det?! :´(
Ha ha... Jag har ett svagt minne av att du var där också ja, men jag var inte säker. Det är ju länge sen. Jag ska genast fixa till. Förlåt.
Skicka en kommentar