Friskis is tha shit

Tillbaka i soffan efter en svettig timma som jag tillbringat med att kliva upp och ner på en bräda tillsammans med massor av andra människor. Jag stod bakom en tjej som måste ätit väldigt mycket ägg, för det kom äggfisar hela tiden.

Jag tycker inte riktigt om att se mig i en spegel när jag tränar. Tidigare visste jag inte att mitt ansikte blir likvitt under motionsövningar, jag hade gärna fortsatt leva i den okunskapen. Det är inte vackert alls, allt blod försvinner och ansiktet ser nästan grönt ut. Alla andra får rosiga ansikten och där står jag som en levande död och vevar med mina armar. Men jag kan inte vara fåfäng i träningslokalen så är det bara.

En av mina värsta sidor som jag tror att jag delar med ganska många är att jag är lat. Att fastna i soffan kväll efter kväll är inga problem för mig. För att råda bot på detta har jag avlagt ett nyårslöfte som innebär att jag inte ska strunta i att göra saker bara för att jag inte orkar. Latheten gör också såklart att jag drar mig från gå till Friskis i perioder. Då måste jag tvinga mig dit och självdiciplin är verkligen inte min starka sida. Men jag lyckas oftast hålla igång några månader när jag startat, om jag inte blir sjuk vill säga.

En intressant sak som jag lärt mig om mig själv när jag tränat en period är att jag mår väldigt dåligt om jag inte tränar. Jag blir orolig och får stresskänslor i magen. Hela livet kan kännas tungt och trist, så är det bara att hoppa runt lite till musik och sen är jag gladare igen.

Framtiden får utvisa hur mycket träning det blir i vår, men jag är jäkligt peppad och imorgon blir det premiär på skivstång. Nu ska kroppen jobba igen efter vintervilan. Det kommer nog gå bra, nu är jag ju motiverad till att bli stark så jag kan köra lite akrobatik sen när jag är bra på Lindy hop.