Blondinen är död. Hon var tvungen att försvinna. Inte bara för att hennes väteperoxid gjorde att håret blev risigt och gick av utan också för hennes något tvivelaktiga moral.
Blonda Maria var visserligen en frisk fläkt i vintermörkret, men nu finns hon inte mer. Bruna Maria är tillbaka, klokare och lite mer eftertänksam. Det hoppas jag i alla fall.
Att färga håret är mer än att bara byta färg. Det står för förändring. I höstas var jag trött på mig själv, jag gjorde en ny Maria, en annan. Nu vill jag hitta tillbaka, jag är mörk igen. Mina släktingar skulle nog tycka att den ljusa är mer jag eftersom jag var ljus som barn, ända tills jag var fjorton faktiskt. Men Jag, den jag är nu skapades nog mest efter fjorton, eller kanske inte ändå.
En sak är säker och det är i alla fall att blonda Maria från i höstas, inte var Maria. I alla fall inte hela jag. Men det betyder samtidigt att mörka Maria aldrig kan vara hela jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Slitet hår är inte grejen så blonderat kan inte vara grejen. Sätt in en bild på dig själv. Puss.
Skicka en kommentar