Blonde

Jag läser Blonde av Carol Oates Joyce och jag blir inte riktigt klok på boken. Det är en roman om Norma Jean Baker alias Marilyn Monroe. Men som sagt, en roman. Det betyder ju att den är påhittad, den är inte sann alls. MEN den är lite sann, för namnen är ju sanna fast inte alla och hon bodde ju där i Hollywood. Hon spelade ju in Niagara på riktigt också. När jag läser tror jag att det är sant, en biografi. Sen får jag påminna mig att den inte är sann. Jag blir så konfunderad. Men jag tycker om den och jag tycker om hennes porträtt av Norma Jean. Jag känner med henne på ett sätt jag inte gjorde tidigare.

Appropå denna ljusa hårfärg; ikväll blekte jag mitt hår ännu en gång. Jag försökte verkligen bara få med utväxten men det är svårt. Jag har nu blekt håret en gång för mycket. Det beter sig som att jag haft hårborttagningsmedel i hela huvudet. När jag för handen genom håret går det av. Inte bra. Kanske måste klippa någon tuff frisyr, och jag som egentligen bara vill få mörkt långt hår igen. Blondiner har nämligen inte roligare, de har bara mer idioti.