Dansa mig galen

Jag är sällan så glad som när jag dansar. Jag kan svänga mina lurviga ben i timtal, lycklig och hög på endorfiner. Leéndet försvinner inte från mitt ansikte och därför ska 2008 vara dansens år.

Mia och jag har ikväll varit på swingdansstudion Chicago. Det var Öppet hus där och man fick prova på Charleston singel, Lindy Hop, Charleston par och Balboa. Jag hade inte den blekaste om att Rockys efternamn också är en pardans, jag lär mig nya saker varje dag. Mia och jag stannade inte kvar hela kvällen på Chicago men vi provade både Charleston och Lindy hop. Det var underbart. Knökfullt med folk i alla åldrar och inga av människorna som var där och dansade kunde sluta le! Skulle alla människor dansa skulle det inte finnas krig.

Jag och Mia dansade efter vår bästa förmåga och vi anmälde oss även till en nybörjarkurs i Lindy hop. Så nu sex måndagar framöver kommer jag dansa Jitterbugg om kvällarna. Sen ska jag gå fortsättningskurser och i vår kanske jag kan dansa för er om ni ber snällt.

Mia och jag ska gå buggkurs sen också, så ska vi åka på dansbandskryssning i april och det kommer bara vara dans, dans och dans.