torsdag 14 februari 2008

Sverige älskade land

Häromdagen hörde jag på radio om en 24-årig man som skulle utvisas från Sverige till Eritrea, trots att FN anser att inga människor ska utvisas till detta land eftersom alla som återvänder riskerar att skadas och till och med dödas. Sverige går stolt emot detta. Migrationsverket anser inte att det finns några som helst risker med att utvisas till denna "republik", Sverige är ensamt i världen om att utvisa människor till Eritrea enligt Fns flyktingorgan UNHCR. Härligt!

Först skulle killen utvisas med hjälp av ett vanligt reguljärt plan. Men han gjorde så pass mycket motstånd i planet att flygkapten tillslut bestämde sig för att han inte fick följa med.

Skam den som ger sig. Migrationsverket lät ärendet gå vidare till polisen som specialchatrade ett flygplan för att flyga till Eritrera med den unga mannen. "På det planet kan han skrika hur mycket han vill den första halvtimman, piloten kommer inte vända ändå", sade en polis som SR pratade med i tisdags.

Idag skulle alltså utvisningen ske, killen stoppade ett rakblad i munnen, men det hindrade inte vår härliga polis och statsapparat som flög honom till Eritrea. Väl där kom han inte in i landet, eftersom att han hade fel identitetshandlingar. Så nu är han tillbaka i häktet här i Sverige.

Jag vet inte vad han har gjort och varför han prompt måste ut från Sverige. Men jag tycker att det är skamligt att Sverige som enda land i världen utvisar till Eritrea. Jag tycker att det är ignorant att inte någon som helst hänsyn tas till denna unga man, som är säker på att han kommer dö vid hemkomsten till "sitt" land. Jag förstår inte varför massor av pengar ska slösas på att flyga specialchatrade plan över hela världen om inte ens papprena är i sin ordning. Stackars kille, han måste uppleva en otrolig dödsångest och stress just nu.

Men polisen ger inte upp utan kommer göra ett tredje försök att få bort mannen.

Sverige är fantastiskt.

2 kommentarer:

emma-janet sa...

första halvtimmen?

Maria sa...

Ja, han sa så. Jag tror han menade att efter en halvtimma orkar man inte skrika mer när man märker att det inte spelar någon roll. Men han sa så.