fredag 22 februari 2008

Pojkvänshistoria

Jag hade lite svårt för det här med pojkvänner när jag var liten. Visst var jag kär i pojkarna på området lite nu och då, men mer än så blev det inte.

När jag var sex eller sju år frågade en pojke som hette Staffan chans på mig. Han var två år äldre och gick i min bästis klass. Jag tyckte han var söt, men han hade haft sisådär 100 tjejer. Dessutom var jag lite rädd för det här med chans, jag förstod inte vad det innebar. Jag trodde att det betydde att han vill ha chans att få barn med mig, vilket jag verkligen inte var redo för. Han frågade chans vid stora granen, jag blev rädd och sa nej. Sen sprang jag hem.

I flera år ratade jag de få pojkar som vågade fråga chans på mig, tills jag var elva. Jag var i ishallen och åkte skridskor med en kompis och en kille där frågade chans på mig, jag visste vem det var för han hade varit tillsammans med en kompis till mig. Han brukade gå på diskon och klädde sig då i rutig skjorta och boots, ganska söt. Men jag var ändå rädd och sa nej.

När jag senare var hos min farmor ångrade jag mig och letade rätt på hans telefonnummer, ringde upp honom och sa att vi visst kunde bli tillsammans. Så då blev vi det, per telefon. Nu blev jag så orolig, för jag visste fortfarande inte riktigt vad man skulle göra när man var tillsammans. Jag mådde riktigt dåligt, stod inte ut. Så efter en timma ringde jag och sa att jag inte kunde vara tillsammans med honom mer. EN TIMMA! Stackarn. Men han hann nog inte att fästa sig speciellt vid mig, vi sågs ju aldrig.

Sen fick det vänta med pojkvänner igen tills jag träffade Henrik i Spanien. Henrik var min första pojkvän och bodde i Linköping. När jag gick i sjuan åkte jag till honom nästan varje helg. Det hela var väldigt gulligt och då var jag inte så orolig längre för det här med killar. Men jag minns att det var jobbigt en gång när han hade fest. Han hade precis börjat gymnasiet precis som alla andra på festen. Så satt de där och pratade om sina respektive program och frågade mig vad jag gick, varpå jag harklade fram att jag precis börjat sjuan ...

Inga kommentarer: