Vi satte oss i solen vid klipporna. De är det bästa med Fredhäll. Jag lyssnade på vattnet när det slog mot stenen och blev varm av solen. Det var fint, riktigt fint. Just då kände jag mig väldigt lyckligt lottad som kunde sitta där och bara hänga med min trogna följeslagare ugglegrishunden. Vi tittade ut över vattnet och på essingeöarna. Jag tycker om att ha kvasinatur runt hörnet.
Idag har jag även sett lila krokusknoppar. Det är lite för tidigt, är det inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar