En sommarkväll på Falugatan

En gång var jag på födelsedagsfest i vasastan hos någon musikmediemänniska av något slag. I en etta på 30 kvadrat hade han bestämt sig för att anordna en spelning för att fira sin födelsedag. Rockkonsert i en liten lägenhet på tredje våningen i ett Stockholmshus med tunna väggar.

Jag var i himlen där jag stod i det lilla överfulla rummet där jag knappt kände någon och hade fullt upp med att snylta lådvin och skratta i smyg åt prettomänniskorna. I ett hörn hade Teenage Idols riggat sina instrument och när de började spela, spelade dem som om de gällde liv eller död! Det var stamp, svett och energi. De gav allt.

När det är slut är publiken i extas och vill ha mer ...
Men in i lägenheten stormar en arg pappa och skriker. Hans barn försöker sova i rummet bredvid och han är förbannad, man kan nästan känna lukten av hans testosteron. Han vill prata med ”idioten” som bor i lägenheten. Pappan kommer av sig helt när han lyfter blicken och tittar in i rummet, där på andra sidan av hans dotters vägg, står ett rockband redo att fyra av sina extranummer.
- .... NI HAR JU FÖRIHELVETE EN JÄVLA ROCKKONSERT HÄR!

Ägaren till lägenheten försvarade sig lugnt med att konserten nu var slut och att han faktiskt satt upp lappar i trapphuset.