Nothing but a hound dog

Varför finns filmgenrén överhuvudtaget? Jag kan inte minnas att jag egentligen sett en enda bra hundpratarfilm. Men under mellandagarna så svämmar tv-kanalerna över med dessa matinéer där hundarna mest sitter och stirrar in i kameran med sina tomma ögon och någon säger roliga korta repliker samtidigt. Ofta är de lite bitska, är det en Chihuahua som pratar så är den lite tuff och mexicansk. Jag blir så trött. Nu är väll det inte jag som är den primära målgruppen för filmerna, men jag kan inte minnas att jag någonsin varit eld och lågor över vare sig Beethoven eller The Pooch and the Pauper som i dag visas på Femman, och jag har ändå alltid varit barnsligt förtjust i djur och framförallt i hundar.

Jag lånade hundböcker på skolbiblioteket som jag satt och drömde mig bort i. När jag inte fick en egen hund så adopterade jag de som bodde i närheten. Jag var områdets givna "Dogwalker" och hundarna älskade mig. Det var fint. Min stora sorg var när en liten hund jag lekt med sen hon var bebis dog i epilepsi knappt ett år gammal. Min Amanda.

Nu har jag efter många år äntligen min hund. Fast jag ser honom inte så mycket som en "hund", Malte är en mops och det är ett helt eget djur. Att han skulle vara besläktad med en varg känns inte speciellt troligt. Han är snarare någon blandning mellan gris och uggla. En egen art  som man kan se sittandes i skogen och bara stirra. Ibland tror jag att om mopsarna levde fritt skulle de bo i flock i grottorna i bergen. Vad de ska äta vet jag inte, de är ju inte speciellt bra på att jaga. Kanske blir det mest bananer och äpplen.

Malte är den mest kärleksfulla varelse jag träffat. För att han ska bli arg krävs det något alldeles speciellt. Andra hundar gillar honom oftast inte, men han bryr sig inte så mycket om dem. Han blir lite rädd om de skäller på honom och trippar snabbt vidare. Han vågar knappt vända på huvudet. Nu ligger han i sin bruna säng borta vid dörren och bara tittar på mig. Inatt när jag lov och sov vaknade jag av att han kom och borrade in sitt huvud i min armhåla, sen låg han där på rygg och snarkade.

Jag börjar bli sugen på en "riktig" hund nu. En hund jag kan jobba med, en hund som kräver lite mer av mig och som när jag lyckats få honom väluppfostrad och som jag vill kommer vara oerhört stolt över. Inte för att jag inte är stolt över Malte. Men jag är så sugen på att skaffa en Rottweiler. Jag skulle kunna göra det nu, jag har tid och tiden skulle kännas meningsfullare då kanske. Men jag bör ha ett jobb innan jag utökar min lilla men fina familj.