väck

Jag börjar om på ny kula så att säga. Bort med det gamla och in med det nya.

Lika barn leka bäst

Tina gjorde det för någon månad sen och jag vågade inte. Testet som talar om på vilken nivå i helvetet man kan tänkas hamna på när det är dags för en att byta plats. Nu tog jag mod till mig och det var som jag förfarade, jag hamnar hos Hinhåle själv. Nivå nio. Djupt där nere hittar ni mig, jag min förtappade själ. Tydligen är jag en förädare men jag har som sagt fint sällskap.

what what

Snuskpelle

Käraste kära böghundar

Jag höll på att krocka med honom. Hundarna hade så klart sett honom och var redan framme och pussade hans ansikte alldeles blött. Han sken som en sol och pratade med sin kompis som stod bredvid honom - på tyska.

Jaha tänkte jag, här är två turister som gillar hundar och oj, vad de gillade hundar. Speciellt franska bulldogar och mopsar. De pratade med mig på knagglig engelska och han som stod tog fram sin mobilkamera och visade en mobilfilm med hans brors två franskabulldogar. Den andra drog fram sin videokamera och filmade Malte och Hector. De frågade om de inte bråkade med varandra. Jag sa aldrig och förklarade att de var älskare och väldigt kära.

Innan vi gick ifrån varandra började Malte och Hector pussas med tungorna. Turisterna var förtjusta:
- Look, they kissed with tounges! They really are gay!
- I told you so, didn't I?

Så gick jag och de älskade böghundarna. Anna och jag funderar på att låta dem vara med i paraden iår.

Karmakontot

Det låg en röd femhundralapp och väntade på mig på perrongen i Sundbyberg imorse. Blixtsnabbt dök jag ner och tog den och tittade mig omkring. Hade någon kommit fram och sagt att den var deras hade jag gett bort den direkt. Men nu var den min. Så under dagen har jag funderat på vad jag ska göra med detta ekonomiska tillskott och det lutar åt den där snygga bikinin på twilfit om den finns kvar, annars blir det skor.

Jag trodde hela dagen att jag skulle tappa den, att den helt plötsligt skulle vara borta. Lätt fånget, lätt förgånget. Men icke.

Jag trodde också att den var falsk och drog lite efter andan när jag betalade med den i skolcaféterian. Det gick bra. Kändes spännande, låtsas-tvätta-pengar-känsla.

Finns det ett karmakonto, så förstår jag verkligen inte hur jag kunde belönas så rikligt ... kanske en felinsättning, snart kräver de pengarna tillbaka plus ränta.

Två herrar som bägge återfinns i Carola-sånger

I dag åkte Tina och jag rulltrappa i Hötorghallen och då mötte vi inga mindre än Tommy Körberg och Mikael Segerström. De hade nog lunchat där nere bland delikatessbutikerna. Alltid händer det då något i den där källaren!


Celebrity counten ligger nere men jag skulle på måfå säga att den nu är runt 25.

Stress och press

Jag vill verkligen hinna klart med uppsatsen nu i juni, men första manus ska vara inne om två veckor och det känns faktiskt omöjligt. Mats sa att jag hade på mig till augusti om jag ville så det är ok. Men jag känner mig dålig om jag inte hinner klart i vår. Det är den där prestationsångesten jag brottas med. Som vanligt.

Söndagsbikt

Det blev lite sent inatt och jag har sovit för lite. Men det gör ingenting, jag är glad ändå. Victors fest blev lyckad och jag hade riktigt roligt. Rökte lite för många cigaretter bara. Men det är ok, så kan det gå.

Det är underbart att sommaren är på gång och det var fint att bege sig hemåt i morse när solen gått upp och fåglarna kvittrade. Just nu gillar jag faktiskt mitt liv, även om det självklart finns ett eller annat jag kanske vill ändra lite på.

Vardagsbekymmer

Jag köpte en mobil för en månad sen. För första gången i mitt liv var jag uppdaterad och kanske till och med trendig på mobilfronten. Jag använde den till allt, kalender, diktafon, musikspelare, telefon ... ja du förstår säkert.

Igår när jag var påväg till en intervju la den av. Bara så där. Den har lagt av och startat upp igen, och jag har tänkt att det är ju jobbigt, men hey den börjar ju bara om. Igår ville den inte mer. Jag fick igång den och kunde skriva in pin-kod. Sen kopplade den inte mer. Blodet började pulsera, jag stängde av och på allt mer frenetiskt, men icke. Inte ett jota. Den ville inte mer. Inte ens de magiska krafterna hos en säljare i en mobiltelefonaffär kunde få den att komma på andra tankar.

Som tur var skulle jag göra intervjun i Tumba och där jobbar Victor och han har en likadan telefon, så jag lånade hans att spela in intervjun på. Tack världens bästa Victor!

Nu är jag med min gamla telefon i två veckor. För det tar TVÅ veckor att fixa min. Åh vad jag älskade min telefon, nu känns den bara som en förädare.

Klagomuren

Jag fick ett mail. Ett svar. Jag hade faktiskt glömt min klagan och jag blev lite full i skratt:

Hej!

Jag ser att du fått in dina anmälningar. Har du fortfarande problem
med inloggningen vänligen kontakta oss på nytt.

Med vänliga hälsningar
Åsa Wrede
Antagningen

Citerar studeranu_noreply@studera.nu:

> Namn
> Maria rosenthal
>
>
> Beskriv ditt ärende
> Hej
>
> Nu har jag suttit med er sida och försökt anmäla mig på kurser i
> över en timma. Det är sista sökningsdagen och ni har inte ens
> serverkapacitet nog att klara av detta. Det är förkastligt, dåligt
> och fruktansvärt uppstressande. Hur ska man kunna söka kurser om ni
> inte ens har servrar som klarar av belastningen? Ska er dåliga
> förberedelse påveerka att jag inte kommer kunna söka de kurser jag
> vill till i höst? Om ni inte klarar av att ta internetanmälningar så
> ska ni ju inte gå ut med det som alternativ ens en gång!
>

Valborg

Jag såg en eld i rålis igår. Jonas, Camilla, Björn & jag gick ner dit. Trots att det regnade så var det faktiskt mysigt att stå där och känna värmen från elden. Det är något magiskt. Annars var det mest småbarnsfamiljer, ungdomar och poliser där.

Vi bestämde oss för att traska hem igen. På vägen köpte vi glass och sen blev det som så att vi hamnade hos Jonas och Camilla och såg film. Det var himla bra. För de bor i samma trappuppgång som oss. När vi skulle gå hem var det bara att gå uppför trappan. Sweet. Det kändes lite kollektiv.

Nu ska jag snart iväg och demonstrera lite som sig bör. Sen ska jag jobba, på 1 maj. Som sig bör, så länge jag kan minnas har jag jobbat 1 maj.

Du är inte så bra som du ska

Igår sprang jag in i en tunnelbanevagn likt ett yrväder med påsar, hund samt väska i högsta hugg. Jag slog mig ner på ett säte och försökte skapa ordning i kaoset. Malte satte sig som vanligt på personen snett mitt emots skor, jag tittade upp och frös till. Där satt ingen mindre än Markus och läste någon blaska, svartklädd, solglasögon och med en hårande mops på fötterna. Jag bad om ursäkt och puttade bort min hund. Han tittade upp och sa att det inte var någon fara.

Jaha. Skrev jag inte att jag skulle lära mig hantera situationer i nuet. Jag blev feg.

Verklighetskrasch och ingenting blir någonsin som jag tänker att det ska. Men det spelar ingen roll, det är ju just därför jag lever i fantasin. De resterande timmarna av gårdagen befann jag mig i något slags antiklimax. Besvikelsen var ett faktum, hur fånigt det än låter.





Kent ... hoppas jag har fel.

Passform

Tina tycker den passar mig som handen i handsken.

Allt hon gör går rakt in

Jag är nyfiken på resten av hennes hyllningsskiva till Tom Waits.

Sextonårsfylla och bibliotekshäng

Tina och jag hänger väldigt intensivt dessa dagar, inte mig emot, absolut inte. Trevligare sällskap får man leta efter. Samtidigt är det ju inte som att vi umgås hela tiden, utan mer bara har varandra där i närheten. Tryggt och trevligt liksom.

Först hela dagen på Kungsholmens bibliotek. Vi försökte med Lärum (lärarhögskolans bibliotek) där det visserligen pågick en filminspelning för elgiganten. De hade facistregler om att inte ha dator i tysta läsrummet, så vi övergav den idén

Sen nu på kvällen har vi och Maltus gått långpromenad i Nackareservatet. Vad jag saknat den skogen. Jag ska vara där mer nu. I skogen fanns tre rådjur samt tre fulla ungdomar (varav en påstods vara från Canada). Det kändes lite nostalgiskt småstad. Som fest på Bondbacken ungefär.

Vi är inte tröttgrottorna, vi är köttgrottorna!

Johan har en liveskiva med Köttgrottorna från början av 90-talet. De körde samma repertoar ikväll sa han. Helt okej för min del, varför ändra på ett vinnande koncept?

Aslan

Imorse blev jag väldigt glad när jag såg lejonet. Jag gick förbi, stannade till, gick tillbaka och var tvungen att föreviga den.

Tina och jag gick senare på promenad, då satt det tre personer på en brygga i solnedgången och spelade jazz med trumma, gitarr och trumpet. Vackra Stockholm!

Have no fear I am here!

Något hände och jag slutade med det här för en stund. Jag orkade helt enkelt inte skriva när min jäkla e-knapp slutade fungera. Nu har jag en ny dator och jag är tillbaka. Halleluja!

Hur blev jag så här?

Jag måste lära mig ta tag i situationer. Alltså agera direkt när något jag vill komma åt uppenbarar sig. Igår såg jag en ung skinnskalle på Odenplan och jag borde verkligen gått fram till honom och frågat om han ville hjälpa mig. Men jag drog mig för det. Skyllde på att jag var hungrig och trött. Undanflykter, alltid dessa undanflykter.

Senare sprang jag på StockholmsJoel i Kristineberg. Men jag vågade inte säga hej, istället viskade jag till Björn att det var Joel.

Skärpning! Från och med nu måste jag ta kontakt, så är det bara. Jag har inte tid att springa runt och vara blyg och det borde jag verkligen veta.

Ta inga extra svängar!

Idag läste jag en liten liten notis i PunktSe. Det stod att kammarrätten har bestämt att en kvinna inte ska få någon livränta trots att hon har krockat med en bil när hon åkte hem från jobbet. Anledningen till att hon inte får några pengar är att hon inte tog närmsta vägen hem ...

Tänk på det när ni åker till och från jobbet. Samhället vill inte ha folk som lallar runt till höger och vänster. Raka vägen är det som gäller annars får ni inte någon ersättning om olyckan är framme.

Fantasiland

Våren är i min kropp. Det bubblar och pirrar i magen och jag skrattar för mig själv när jag traskar runt på Stockholms gator. Det är härligt. Det känns som att jag väntar på något jättebra och jag kan inte sluta le. Det kanske har något med Tinas och min tillfälliga exil att göra, jag vet inte och jag bryr mig inte heller.

Vad menar de?

Ikväll har Aftonbladet rubriken "Slogs sanslös av åtta tjejer". Jag förstår inte? Medvetslös? Galet mycket? Sanslös är väll inget man blir av stryk?

Mobiliserar för en attack?

Nu har de samlats varje kväll i en vecka, flera hundra. De skriker nere på gräsmattan och jag vet inte vad de planerar och varför de prompt måste ses på kvällen. Kanske för att det är lugnare då. De flaxar och kraxar. Om ni inte kan åka till Hornborgarsjön och se tranor så kanske ni kan komma till Fredhäll och kolla på fiskmåsar. Det är lite galet och nästan läskigt.

Upp med händerna!

Gisslan

Man kan undra hur det gick till när Gry och Siw tvingade sin gisslan att bära grönt allihop ... Jag som i min enfald trodde att det bara var fyrans nya lördagsunderhållning. Så fel jag har ibland.

Nära skjuter ingen hare

Jag gick bet och mitt livs första fältarbete gick inte så bra. Men jag hade trevligt och jag lärde mig något av det ändå. Så klart. Kanske höll jag inte ut tillräckligt. Men jag går på det igen en annan gång.

Idag har jag även hjälpt till att gipsa ett ben på karolinska sjukhusets ortopedakut.

Eva avskydde mig ikväll

Kvällen har spenderats på en av Karolinska sjukhusets ortopedavdelningar. På sal 18 var jag, Therese, dementa Eva och två till äldre kvinnor.

Jag blev beskylld av senila Eva att vara ouppfostrad och inte sjuk när jag kunde lyssna på Så ska det låta så högt. Till saken hör att varken jag eller Therese ville ha på musikprogrammet, utan det var en annan av tanterna som gärna ville se SVTs fredagsunderhållning.

När en av sköterskerna frågade om Eva ville rullas ut och vila öronen svarade hon bara:
- Öronen!? Det är ju hela människan som måste vila.

Halvvägs till himelen

Vårpromenad

Simon says

Jag skickade precis iväg en jobbansökan till ett jobb jag gärna vill ha. Sista ansökningsdag är idag. Kontrollerade stavning en sista gång. Tryckte på send, efter att jag kollade att jag hade lagt till rätt filer.

Jag fick svar bara några minuter senare:
"Hej Maria,

Tack för din ansökan och utförliga brev. Tyvärr har du skickat den till fel företag/domän.

Vänligen

Simon"

Jaha, jag hade tryckt fel bokstav, så kan det gå. Himla snällt av Simon att påpeka att det var fel, annars hade jag inte märkt något alls.

Tack världens bästa Simon!

Pricken över i:et så att säga

Malte och jag tog en tur på stan och när jag kom hem upptäckte jag att jag omdvetet verkar haft ett visst shoppingtema idag.

Nightswimming

Inatt när jag och Malte varit på pyjamasparty hos Tina så gick vi från Hornstull och hem. Klockan var halv två på natten och vi traskade över Västerbron. Himla härligt, vackra Stockholm på helgnatten. Jag borde nattpromenera mera, ta med min kamera och göra bilder av de mörka timmarna.

Det här med att vara pubertal

Maria säger (20:42):
är det här: <3 ett tecken för kuk?
Fredrik säger (20:42):
Näe
Maria säger (20:42):
helt plötsligt ser jag det överallt och jag förstår inte vad det är
Fredrik säger (20:43):
Ett snett hjärta.
Maria säger (20:43):
HAHAHA!
Maria säger (20:43):
jag bara kuk ...
Fredrik säger (20:43):
:D
Maria säger (20:43):
Så pubertal jag är.

Det där med proportioner

En bank på Stora torget i Västervik har rånats. Nyheten sprider sig snabbt som vinden och Västerviks Tidningen har till och med gjort ett bildspel om en polisbil som illustrerar händelsen.

Det är fint på något sätt. Det händer inte så mycket där hemma så när en bank rånas så slår man på stora trumman och får äntligen göra det där bildspelet som man så länge drömt om.

Smet

Det fungerar inte i den här staden. Man kan inte ha hemliga hittepåförälskelser för verkligheten krockar med fantasin hela tiden och det har banne mig varit alldeles för mycket verklighetskrock den senaste tiden. Men det är också ganska roligt, det är inget jag förnekar.

Självklart kom ju Markus till Carmen igår och självklart kände han några vid vårat bord och satte sig där. Självklart fick jag ett skrattanfall som jag fick jobba hårt för att dölja. Självklart var jag tvungen att ta en paus och andas på toaletten. Självklart så följde han tyvärr inte med till Debäser och nostalgitripp.

DLK var hur bra som helst. Jag var i himlen och sjöng trall på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Himla bra band det där!

Världens mest irriterande just nu

Förra veckan städade jag under mina tangenter. Jag plockade bort flera stycken och gnodde runt med tandpetare för att få bort matrester, hår och annat äckligt. Jag kan nog inte säga att tangentbordet blivit speciellt mycket renare, däremot har det blivit helt idiotiskt. Min e-knapp fungerar knappt alls, antingen kommer inget "e" och jag får backa och skriva om eller så kommer två e fast en annan bokstav mellan. Detta syndrom har även drabbat "t" och "mellanslag". Sjukt irriterande speciellt när jag skriver essä, så lär av mig och sluta städa så infernaliskt. Det är okej med smutsiga tangentere.

Förresten fick jag tillbaka min jacka i dag, så nu har även Malte varit på Fjolljollen.

Jag behöver inga vänner jag har min bil

Undrar du hur kul är det när man tappat garderobsbrickan och inte får sin jacka när man vill gå hem och det är vinter och kallt ute?

I så fall har du hittat rätt och jag kan upplysa dig om att det inte är kul alls. Inte det minsta. Nu hoppas jag bara att den är kvar på båten som gud glömde så jag kan hämta den imorgon. Kombinationen båt och alkohol fungerar inte för mig och det har den nog aldrig gjort när jag tänker efter.

Den som sagt att Office space är en komdi far med lögner!

Påsken och Kungen

Påskafton är dagen då man ska hälsa på Kungen och Silvia, det är en fin liten tradition som fler borde ta efter. Men trots att jag, mopsen och Tina irrade runt på Drottningholm såg vi inte en skymt av några kungligheter. Däremot träffade vi flera hundar och jag hjälpte några turister genom att fotografera dem framför slottet.

Det är kanske en ganska dum grej ändå, jag menar om inte Kungen och Silvia ens vill ta emot sina besökare så borde man verkligen inte åka dit. En ganska dum tradition att ranta runt i slottsparken bara för att det är påskafton.

Utkonkurrerad av ett bockstyre

Min kära Björn (min äkta hälft alltså inte Gustafsson) upphör aldrig att förvåna. Nu duschar han tillsammans med sin cykel efter ett svettigt långpass på cykeln i sovrummet.

En sida

Jag har lagt märke till att om man läser Tinas blogg så får man en ganska ensidig blid av mig som minst sagt pubertal. Det är en ganska rolig Maria men ack så långt från sanningen och helheten. Eller så svävar jag helt enkelt i ovisshet, jag är kanske inte ett dugg självmedveten.

Monstra mig hit och monstra mig dit

Världens bästa vapen = Fittraketer

Bara du slog en signal

(Jag vill också passa på att förtydliga att det inte är blanka skallar som George jag är ute efter.)

Konkretisera mera och mera

Uppsatsen börjar ta form. Jag letar skinnskallar och det kräver att jag börjar konkretisera vad det faktiskt är som jag vill undersöka. Vilken teori vill jag använda och hur ser jag på människan. Nu lutar det åt att jag återigen kör i interaktionsimens bana med en vinkling mot postmodernism om det går. Det borde inte vara några problem.

Agneta berättade igår att av fyra d-studenter förra året blev bara en klar, lite dåliga odds med andra ord. Men jag är ju så jäkla peppad. Ge mig bara de rakade skallarna så kirrar jag biffen.

Beegs söker etnologidoktorander till nästa vår också, så min uppsats måste bli bra.

Dansa tills du brinner

Musiken får mig att inte veta var jag ska ta vägen. Ibland blir för mycket och för intensivt. Jag måste blunda, vill implodera och bli ingenting. Samtidigt känner jag andra impulser som är det motsatta. Jag måste skrika, explodera och bli allt. När jag hamnar där, när det är för mycket av allt så vill jag bli ett med ljuden och leva där resten av mitt liv.

Igårkväll gick jag själv hem från bussen blev det så där, för mycket av allt. Jag hittade på en dans som gick ut på att jag skrapade klacken mot gatuplattorna och sen direkt hoppade och landade på min ena fot två plattor fram. Då hände något magiskt och i mörkret kunde jag se det, jag kände mig hård. Min dans skapade gnistror som lös upp under skosulorna. Fantastiskt.

Björn är fin och uppenbarligen finns han mer än bara i fantasin

Tina och jag vill ligga med Björn Gustafsson. Vi är kära i honom, som resten av Sveriges kvinnor. Inget speciellt med det.

Tina och jag åt på Hermans ikväll innan vi skulle se Up all nights på Mosebacke. Mitt i en mening om fylleerilögner kommer Tina av sig och stirrar saligt på något bakom mig, så viskar hon: "Björn Gustafsson står bakom dig nu."

Jag tappar hakan och tror att hon ljuger. Vänder mig diskret och där står han med sin blonda kalufs. Han sätter sig med ryggen mot mig. Björn är alltså 30cm från mig på date med jäkla Linda Bengtzing! Drömmen om Björn kraschar och jag trampar på hans jacka.

Hur kunde hans missnöje gå så långt?

Jag tittar upp ur boken för att smälta en tankegång och stelnar till av skräck. Min oupmärksamhet har lett till att Malte fått nog och blivit kejsare, vilket betyder att jag numera har en jäkligt ond hund. Mitt hopp står bara till att han inte får några lärjungar denna sithmops.

En till precis som jag, om Siv får bestämma iallafall

Benjamin är fin men han finns bara i fantasin

En sommarkväll på Falugatan

En gång var jag på födelsedagsfest i vasastan hos någon musikmediemänniska av något slag. I en etta på 30 kvadrat hade han bestämt sig för att anordna en spelning för att fira sin födelsedag. Rockkonsert i en liten lägenhet på tredje våningen i ett Stockholmshus med tunna väggar.

Jag var i himlen där jag stod i det lilla överfulla rummet där jag knappt kände någon och hade fullt upp med att snylta lådvin och skratta i smyg åt prettomänniskorna. I ett hörn hade Teenage Idols riggat sina instrument och när de började spela, spelade dem som om de gällde liv eller död! Det var stamp, svett och energi. De gav allt.

När det är slut är publiken i extas och vill ha mer ...
Men in i lägenheten stormar en arg pappa och skriker. Hans barn försöker sova i rummet bredvid och han är förbannad, man kan nästan känna lukten av hans testosteron. Han vill prata med ”idioten” som bor i lägenheten. Pappan kommer av sig helt när han lyfter blicken och tittar in i rummet, där på andra sidan av hans dotters vägg, står ett rockband redo att fyra av sina extranummer.
- .... NI HAR JU FÖRIHELVETE EN JÄVLA ROCKKONSERT HÄR!

Ägaren till lägenheten försvarade sig lugnt med att konserten nu var slut och att han faktiskt satt upp lappar i trapphuset.

Kanske har jag hittat rätt

Ömsom skrattade jag, ömsom gömde jag mig bakom mina händer i förtvivlan. Seminariet i dag gav mig en ny insikt, jag märkte att intellektuella dilemman roar mig. Nog har jag alltid gillat att tänka men att det kan vara så krävande och samtidigt så roande som det är nu, det visste jag inte. Hela tiden måste man akta sig för fallgropar och vi dök direkt ner i dekonstruktionen av den linjära tiden och historielösheten.

Jag gav mitt allt, var bara där och nu, mot slutet kände jag mig matt men ändå upprymd. När vi skulle gå så ville jag inte riktigt att det skulle vara slut, samtidigt som jag behövde smälta gruppens tankebanor. Jag kände att jag nog egentligen behövde sätta mig i ett tyst mörkt rum och bara låta allt sjunka in.

Jag vill nog göra det här resten av mitt liv.

Vittring

(ett skrytinlägg följer nedan, så säg inte att jag inte varnade er.)


Jag är stolt så jag spricker, med all rätt, och det känns härligt. Jag fick VG på min tenta om fenomenologi och diskursanalys. VG! På den här nivån!

Det stod på kurswebben att tentorna var rättade och att man kunde ringa till Andreas om man ville veta sitt resultat. Sagt och gjort. Jag trodde inte att jag hade klarat mig ens en gång, och sen när han inte sa "G" direkt utan en annan bokstav före så var jag säger på att det var "I", fast jag hörde ett "V".

Jag är dock lite trött på att jag hela tiden ska hålla på att nedvärdera mig själv. Jag är ju faktiskt ganska bra på det här, kan jag inte tro på det? Varför kan jag inte tro på mig själv som jag gjorde när jag var tonåring?

Falsk marknadsföring

Någon i vårat avlånga land, i Malmö rättare sagt, googlade idag "banan i fittan" och fick upp min blogg. Personen klickade sig in här och jag undrar vad den hade för förväntningar, levde jag upp till dem? Eller gjorde jag människan besviken? Var det en porris sugen på lite fruktknull?

Paula Abdul och katten dansar hela natten

Helt plötsligt vänder sig Björn mot mig och säger:
- Vi kanske är som eld och vatten, så olika. Du är mer filosofi och jag är mer sport och så.
- Ja, men då kanske vi kompletterar varandra istället.
- Det är bra för då om vi pratar med en människa så säger vi två olika saker, annars kanske vi skulle sagt samma ...

Sick of it all

Jag är förkyld och det suger. Mina näsvingar är nariga och röda och jag är allmänt tung i huvudet. Gång på gång försöker jag ta mig igenom några läsa filosofiska texter och tänka, men det slutar med att jag sover i soffan. Jag har inte riktigt tid med det här i dag. Måste hinna med att ta mig igenom Lyotards bok om postmodernism och gärna läsa baudrillards minst sagt förbryllande artikel oom historiens upplösning igen. Min hjärna måste komma tillbaka nu.

Etnologist

Det är mer än en vetenskap, det är ett sätt att förstå och skapa sin egna upplevda verklighet. Oavsett vilken modern vetenskapsteori man väljer att anamma så måste man som etnolog utgå från att världen är en social konstruktion, där egentligen inget är givet av naturen. Det går aldrig att nå sanning, utan endast en möjlig sanning bland många andra.

Det är en livsåskådning som på ett tydligt sätt påverkar hela min person och verklighetsuppfattning. Jag har inte riktigt tänkt på det tidigare, men nu när jag håller på och funderar på det här med etnologi hela tiden så kan det inte bara vara en vetenskap för mig, det är nästan som en ideologi. Jag vill ifrågasätta nästan allt som människor säger till mig, men får bita mig i tungan och låta saker passera.

Visst har jag säkert blivit indoktrinerad på skolan. Jag har svårt att tänka mig många andra vetenskaper som påverkar personen som studerar dem så här, men jag är också ganska naiv.

Kriss Kross will make you jump

Who let the dogs out?

Jag hämtade Hector i morse så nu sitter jag här med två väldigt egensinniga hundar. De är inte speciellt smarta, men godhjärtade.

Hector skrämde mig dock lite tidigare. Hundarna var lösa och Hector råkade hamnade på andra sidan av en inglasad busskur. Jag ropade på honom och han tog fart och hoppade rakt in i glaset! Det bara brakade till. Först blev jag orolig, men när jag märkte att det inte var några problem med frallan så började jag skratta så mycket att jag fick sätta mig ner.

"Gå rakare gubbe!"

Vrede

Jag blir så hiskeligt arg på biljettnu, slutsålt och liknande skitföretag. De borde skämmas! Det är slutsålt på Jean Michel Jarre konserten på Cirkus, och jag kollade runt efter biljetter. Självklart har idiotföretagen varit där och norpat och vill nu sälja dem och göra 1500 kronor i ren vinst per biljett! Aldrig att jag stöder er skit och köper biljett av er, helvetet kommer frysa till is innan jag ger er mina pengar!

"Håll käften jävla köttbulle!"

Gästprotest på Egons fest

Anna berättade för mig i lördags att De lyckliga kompisarna ska spela snart. Hon sa att hon och Tor skulle gå. Jag blev alldeles till mig och vill absolut inte missa det här, så jag ropade på Tina och hon var inte svårövertalad!

Så nu har jag skrivit ut min DLK-biljett och placerat den fint på kylskåpet. Så har jag laddat ner (jo, vissa är tuffa minsann) två album med detta eminenta trallpunkband och lagt i min Ipod. De senaste två timmarna har varit fyllda av skönsång och trummande. Kanske har ni sett mig på stadens gator när jag gått omkring och spelat lufttrummor i otakt och sjungit för mig själv med ett fånigt leénde på läpparna?

Förresten så dök aldrig Emanuel Ekström upp i lördags. Undrar om han smög omkring utanför lokalen.

Birthway

Idag är födelsedagen. Jag är inte så noga med det där med födelsedag, men det är fint att människor tänker på mig. Det gör mig glad.

Björn och jag ska fira mig på fredag, men han hade ändå köpt en present åt mig idag och jag blev så glad när jag öppnade mitt paket. Han kom ihåg att jag behövde ett par nya hörlurar och han hade skaffat mig ett perfekta, de sitter som lock över öronen och musiken får ett helt nytt djup. Jag älskar dem.

"Hey hey hey hold your horses"

Sista dagen som 26 idag och det har varit en mycket bra dag. Om man räknar ända sen tolvslaget i natt har den faktiskt varit en enastådende bra dag med dans, disko, bubbel, goda vänner, träning och Yrrol.

Jag har hunnit med mycket livets senaste 20 timmar, det är härligt. Till råga på allt har Hector gått och blivit pappa i dag, fem små valpar blev det. Lillskiten Hector är minsann inte så liten längre.

RobinsonRobban dök till min stora besvikelse inte upp igår. Men istället kom alla fina människor och de hade med sig helt underbara presenter till både mig och Emma. Tack så väldans mycket!

Bästa gästen!

Fick precis reda på att robinson-Robban vill komma på födelsedagsfesten imorgon med sin lillebror!! Han har en mockaväst han kan ha som är 94. Jag hoppas verkligen att han kommer. Det skulle var så väldigt väldigt roligt!

Insikt

Hemma hos Emma finns det en ugnssäker glasform som är min. Den kom dit inför "Lilla skitjulafton" då jag hade gjort potatisgratäng. Sedan dess har den stått där, hos Emma. Jag var hos henne igår och vi konstaterade då att vi kanske kan använda formen på vår födelsedagsfest på lördag. Så den fick bli kvar. Bra att glömma en sak så länge så att den kan användas vid en fest igen.

Det här är jag i ett nötskal.
Kanske därför jag har så lätt att tappa bort saker?

Man ska ha husvagn!

Tv4 plus är verkligen en kanal utöver det vanliga. De visar massor av övernaturliga serier där alla som tror på något kan få sitt andliga lustmäte stillat.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur de kan få kanalen att gå runt på att visa Dr. Phil, diverse program om andar samt Judge Judy. Mina fördomar säger mig att det är en viss sorts människor som ser denna kanal, men jag visste inte att det fanns så många såna människor att det lönar sig att rikta sig en kanal specifikt till dem.

Döm om min förvåning när jag då såg en trailer för en serie de ska börja sända som kan vara något för både mig och mina campingsugna vänner. Den handlar nämligen om camping i den svenska sommaren. Jag antar att den kommer vara sommarsentimental precis som koloniområdet Iris och Bonde söker fru, men den kommer utspela sig på en campingplats. I trailern säger först en raggare "Nu jävlar är det semester" när han rullar iväg i sin bil sen står en liten tjej och säger försiktigt att hon ska campa och att det känns lite pinsamt. Jag tror verkligen att denna serien kan innehålla guldkorn!

Campingsverige, kanske kan bli en framtida etnologiuppsats.

The drugs don't work

Jag blev övermodig. Trodde att min kropp klarade av giftet. Insikten kom som ett slag i ansiktet. Igår när jag åt mat blev jag plötsligt väldigt nervös. Fullt av otäcka fjärilar i magen och myror i mina armar. Jag berättade för Björn och Mattias att jag var orolig för något men att jag inte kunde sätta fingret på vad.
- Kanske är kaffet, sa Björn.

Jag fnös föraktfullt åt honom. Skulle min kropp reagera så på en kopp kaffe?! Jag har vant mig nu, jag är vuxen, intalade jag mig själv.

I dag har jag druckit två koppar kaffe på lika många timmar. Plötsligt började det pirra i magen. Nervositeten var tillbaka. Jag kunde inte längre sitta stilla eller ens tänka sammanhängande. Jag skulle till och med sträcka mig så långt att säga att jag fick en paranoid kvart där på Thelins konditori.

Här har du Tina

Olikalika

Jag spelar Dia Psalma. Högt, sjunger med i alla låtar. Berättar att vi ville sjunga Solen över vårat tak på skolavslutningen i sexan, men vi fick inte. Frågar om inte Björn lyssnat på dem.
- Nej, jag var med i MUF då ...

När jag är klar kommer han in i vardagsrummet och säger: "Nu är det dags för lite borgerlig musik". Han sätter på Tommy Körberg med Stad i ljus.
- Det här är trygg musik och man hör vad dem sjunger.

Vi är sannerligen en match made in heaven.

Fredhälls finest

Vi satte oss i solen vid klipporna. De är det bästa med Fredhäll. Jag lyssnade på vattnet när det slog mot stenen och blev varm av solen. Det var fint, riktigt fint. Just då kände jag mig väldigt lyckligt lottad som kunde sitta där och bara hänga med min trogna följeslagare ugglegrishunden. Vi tittade ut över vattnet och på essingeöarna. Jag tycker om att ha kvasinatur runt hörnet.

Idag har jag även sett lila krokusknoppar. Det är lite för tidigt, är det inte?

Soffpotatis

Ring ring, jag svarar i telefonen:

- Hej, det är Maria.
- Ååååååh jag är så ledsen, det är hemskt!
- .... eh... (jag hör att det är min mor)Vad har hänt?
- De har tagit soffan Maria. De kom hit och snodde den i morse. Det är helt tomt nu.
- Jaha.
- Den har aldrig varit så snygg som idag. Jag vill ha tillbaka den. De skulle sälja den på Myrorna.
- Jaha men du får väll kanske åka och köpa den då?
- Hahahah! Ja, jag får åka och köpa den igen ... Men vi har ju inget Myrorna i Västervik, de tar den nog till Linköping.
- Nej men du har ju köpt en ny soffa. De skulle ju ta den gamla. Förresten du kan väll inte säga att de snodde den, det är väll kanske inte riktigt rätt ord?
- Hehe, nej det kanske det inte är. Åh den var så fin, vi har haft den i 20 år. Jag är lite ledsen idag, jag kan inte ligga i min soffa längre.

Bara ett sätt att påpeka att saker har en tendens att äga en.

Du far med lögner precis som jag

"I'm not what I used to be, a duracel kanin, thats energy in swedish"

Det luktar ordbajseri det här Timo. Duracelkanin betyder mig veterligen inte energi. Fast det är bara bra för jag tycker att fler borde ordbajsa i sina texter.

Musique automatique

Mina bekanta har på facebook röstat fram mig som den personen som har näst bäst musiksmak. Jag säger då det, inte för att jag tycker jag lyssnar på dålig musik jag är ganska bred.

Ett axplock ur Ipoden:

* the Specials
* Arcade fire
* Håkan Hellström
* Moneybrother
* Nine inch nails
* Covenant
* Lykke Li
* Destinys child
* Refused
* Buzzcocks
* Radiohead
* Timbuktu
* Nouvelle vague
* Tom Jones
* Pulp
* Clash
* Pet shop boys
* Nancy Sinatra
* And one

Sug på den och definiera mig nu.

Gåshud

För något år sedan letade Arcade fire sig rakt in i mitt hjärta och där har de stannat. Magiskt.

Romper stomper

Det här med koncentration är inte alltid så lätt. Jag tänkte ta mig igenom 40 relativt lättlästa sidor idag när jag ändå sitter på jobbet och gör ingenting. Med 13 sidor kvar så går det plötsligt inte längre. Tankarna flyger iväg och jag upptäcker att jag sitter förlorad i mina minnen istället för att fokusera på modernism, postmodernism och Habermas. Så kan det vara. Det blir 13 sidor tills senare. Ingen panik.

Förövrigt tror jag att jag ska göra något med skins i min D-uppsats istället för militanta veganer. Det blir till att mindmappa imorgon.

Ja, jag gillar att skjuta upp saker till imorgon.

Pojkvänshistoria

Jag hade lite svårt för det här med pojkvänner när jag var liten. Visst var jag kär i pojkarna på området lite nu och då, men mer än så blev det inte.

När jag var sex eller sju år frågade en pojke som hette Staffan chans på mig. Han var två år äldre och gick i min bästis klass. Jag tyckte han var söt, men han hade haft sisådär 100 tjejer. Dessutom var jag lite rädd för det här med chans, jag förstod inte vad det innebar. Jag trodde att det betydde att han vill ha chans att få barn med mig, vilket jag verkligen inte var redo för. Han frågade chans vid stora granen, jag blev rädd och sa nej. Sen sprang jag hem.

I flera år ratade jag de få pojkar som vågade fråga chans på mig, tills jag var elva. Jag var i ishallen och åkte skridskor med en kompis och en kille där frågade chans på mig, jag visste vem det var för han hade varit tillsammans med en kompis till mig. Han brukade gå på diskon och klädde sig då i rutig skjorta och boots, ganska söt. Men jag var ändå rädd och sa nej.

När jag senare var hos min farmor ångrade jag mig och letade rätt på hans telefonnummer, ringde upp honom och sa att vi visst kunde bli tillsammans. Så då blev vi det, per telefon. Nu blev jag så orolig, för jag visste fortfarande inte riktigt vad man skulle göra när man var tillsammans. Jag mådde riktigt dåligt, stod inte ut. Så efter en timma ringde jag och sa att jag inte kunde vara tillsammans med honom mer. EN TIMMA! Stackarn. Men han hann nog inte att fästa sig speciellt vid mig, vi sågs ju aldrig.

Sen fick det vänta med pojkvänner igen tills jag träffade Henrik i Spanien. Henrik var min första pojkvän och bodde i Linköping. När jag gick i sjuan åkte jag till honom nästan varje helg. Det hela var väldigt gulligt och då var jag inte så orolig längre för det här med killar. Men jag minns att det var jobbigt en gång när han hade fest. Han hade precis börjat gymnasiet precis som alla andra på festen. Så satt de där och pratade om sina respektive program och frågade mig vad jag gick, varpå jag harklade fram att jag precis börjat sjuan ...

Oh gay

Vad är grejen med att han ska ta på sitt huvud hela tiden? Och vilken funktion har killen med hockeyfrilla? Den här videon väcker banne mig frågor!

Istället för hemtenta

Den ligger och lockar mig i fönstret, jag måste stilla min nyfikenhet.


Det här ser ju väldigt spännande ut! Det ska alltså bli en myra?!


Röven är på plats, men jag är tveksam. Faktiskt.


Det börjar likna något nu, han har ben men huvudet sitter inte fast.


Jo men visst, Kalle Anka & co har återigen lyckats med att göra en totalt värdelös leksak! Och lurat åt sig min dyrbara tid.


För inte tusan ser en myra ut så här framifrån ...

Fallfrukt

Mamma skrattade precis åt mig och kallade mig dement. Men jag vet inte om hon är så mycket bättre, i och för sig har hon ju några fler år på nacken men ändå.

Äpplet faller inte långt från trädet.

Har jag lyckats med kroken alla pratar om?

Jag skriver på ett annat ställe här på det stora världsomspännande internätet. Där är jag hemlig, nästan, det finns en person som vet att det är mina ord. Jag vet inte om jag ska göra en ny helt hemlig eller om det ändå är bra att det finns någon slags verklighetsförankring. Hur som helst så läste en människa mina ord där igår och han fastnade så pass att han skrev ett eget inlägg om dem. Det gjorde mig lite rörd, för egentligen är det inget speciellt. Men det var fint att det han ville skriva om igår var att jag hade fängslat honom.

"Jag fann en dagbok jag kunde läsa! jag som är alldeles för självupptagen för att orka intressera mig för andra människor.

Den här personen är en tjugosex-årig gift kvinna från stockholm, hon har inga vänner och 92 inlägg hon tagit bort. De första inlägget jag läste var något i stil med ”jag roar er en kort stund sedan glömmer ni mig”.
Jag vet inte om hon en hade någon poäng med inlägget ifråga. Men jag kunde inte riktigt låta bli att läsa vidare. Det kändes poängfullt och intelligent, men samtidigt opersonligt.

Så jag läste vidare, första gången det händer mig att jag faktiskt med intresse läser någon annans dagbok."

Pathétique Photogenique

Inkassovarning

Igår fick jag ett brev från ett företag som heter Foderbilen.se. De hade skickat mig en påminnelse på en faktura, och i brevet skrev dem att de redan skickat en påminnelse en gång och om jag inte hade betalat in pengarna om en vecka så skulle det gå till inkasso.

Jag blev livrädd och ofta om jag är med om något som gått fel tror jag att det blir bättre om jag fixar till det på en gång, utan eftertanke. En gång råkade jag till exempel ta sönder en skärbräda när jag höll på att laga mat. Jag trodde då att om jag lagade skärbrädan direkt, mitt i matlagningen så skulle allt bli bra. Ingen skulle märka något. Egentligen blev det bara jobbigare för mig själv eftersom jag var tvungen att limma skärbräda och laga gryta samtidigt. Nåväl detta var ett villospår, tillbaka till ämnet.

Kollade min internetbank och där stod det att jag betalat 608 kronor till hundshopen den 27 januari. Vad i helvete tänkte jag. Jag hade ju bevisligen betalat, foderbilen - hundshoppen same same but different. Jag ringer foderbilen och säger att jag har fått en påminnelse och den snart går till inkasso, men jag har ju för bövelen betalat!

Han jag pratar med tycker det låter konstigt och vi kan inte komma fram till vart det gått fel förrens jag nämner ordet hundshoppen ...
- Hundshoppen? upprepar han förvånat, vi heter foderbilen.

Polleten faller ner. Jag har betalat 608 kronor till FEL företag och inte märkt något. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förklarar att jag ska fixa det här så snabbt jag kan. Får tag i hundshopen och mailar med hon som har den, och redan i dag, en dag senare, har jag fått tillbaka mina pengar på kontot och kan betala foderbilen. Sweet!

Tack för superservice och vänligt bemötande!

Hyfs

Alla kan försova sig, jag vet. Men det är grymt irriterande när mina kära arbetskollegor gör det, eftersom jag inte kan gå hem förrens de är här.

Nu till exempel så slutade jag vid åtta. Kvart över åtta har jag fortfarande inte hört något från Emelie som ska byta av mig så jag skickar ett sms och frågar om hon är på väg. Så får jag ett svar där det står:" Ja, jag försov mig, är där om tjugo minuter." Varför i helvete kan hon inte sms:a mig när hon vet att hon är försenad så slipper jag sitta här och vänta och tro att hon kan dyka upp när som helst? Sånt här makes me galen. Jag är en tidsfascist det är jag väl medveten om men tillhör det inte vanligt hyfs att meddela om man är sen?!

Now my heart is full

Retrospektiv

Snart stundar 1994-festen. Emma och jag har bett alla gäster att skicka in bilder på sig själva och ett minne från detta år. Nu har det börjat ploppa in bilder och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur alla såg ut.

Det verkar bara som att det var jag och Emma som var brådmogna, men några ska väll vara det också.

Ni som läser här och som fortfarande inte lämnat bild, skäms på er!

"Jag har en banan i fittan och är inte glad att se dig."

I dag på boxen stannade Tina upp och luktade på sig själv. Sen tittade hon på mig med frågande ögon och sa: "Luktar jag lök?"
Jag sa nej, men kom på lika snabbt som jag svarat att hon känt mina rapar jag försökt dölja. Jag erkände att det var jag som luktade lök. Under resten av passet var jag Lök-Maria, kärt barn har många namn.

Sen är det ju väldigt roligt att Tina tycker att hennes svett luktar lök.

Kleptomaria

När jag kom hem i lördagsnatt upptäckte jag att jag efter att ha tagit av mig min halsduk fortfarande hade en halsduk på mig.

Nu har små fragmentariska minnesbilder dykt upp. Jag tror att det hela gick till sisåhär: Jag tar på mig en halsduk som jag upptäcker inte är min, men av ren lathet blandat med en portion illvilja så bestämmer jag mig för att jag inte orkar ta av den igen, så jag virar min egna halsduk runt den första. Samtidigt som jag muttrar för mig själv och tittar mig omkring för att ingen ska se min fräcka kupp.

Jag var lite bitter på prettomänniskorna i min närhet och hämnades alltså genom att stjäla en halsduk. Man kan anta att Tina inspirerat mig då hon tidigare under kvällen snattat både läsk och frukt. När hon stal läsken hejjade jag på henne och nästan skrek: "Ta alla! Ta bägge Pepsiflaskorna!!" GirighetsMaria i sitt ässe.

Man har sannerligen inte roligare än vad man gör sig. Jag sprang också runt och maniskt upprepade orden: "Vi måste hitta på något bus!"

Beat on the brat with a baseball bat

Jag mobbade en brat igår. Han tyckte att jag var dum och otrevlig och sa att han blev ledsen. Jag kom på mig själv med att jag lätt glömmer att brats faktiskt också är människor. De kan i alla fall vara det, kanske. Så jag bad om ursäkt från botten av mitt hjärta. Fint. Jävla brat.

Lost in the supermarket

För mig är dessa två sånger två av de bästa från hela 90-talet och nu lade jag också märke till att sångarna åker kundvagn i bägge videorna som kommer från 95 bägge två. Fascinerande!

Nedräkningen har börjat

Ord är egentligen överflödiga, jag ryser när musiken börjar spelas.

Dagens lärdom

Töm inte menskoppen om du hackat chili, det svider. Låt dig inte luras, det hjälper inte att du tvättat händerna. Det brinner i fittan. Helvete.

Är det så jag är?

Jag gjorde precis doktor Phils personlighetstest och jag kan väll säga att jag inte tycker det stämmer, eller har jag fel?

"I scored 40 on Dr. Phil's personality test
Others see you as sensible, cautious, careful and practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expect the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over it if that trust is ever broken."

Modest och careful? Jag!? Har jag dålig självkännedom? Eller kan jag kanske bara inte mina engelska glosor?

Bubblor

Friskis är klämkäckt och folkligt. På friskis ska det vara trevligt. I dag var jag för första gången med om aggresivitet där. Jag har tidigare anat att allt inte är riktigt så gemytligt som de vill få det att verka. Lappar sätts upp i omklädningsrummen om skor som försvunnit och det stjäls nog rätt friskt.

För några timmar sedan försvann den gemytliga känslan ur den stora hallen på Friskis i Hornstull. Först sa en äldre man, även kallad surgubbe, till mig och Tina att hålla käften, för vi störde tydligen rytmiken. Sen stod några tonårspojkar och pratade och tittade på oss motionärer. Det fick några att surna till ordentligt. Några motionäredr enades på bred front och började skrika åt pojkarna att vara tysta, klä om och vara med istället, gå tillbaka till dagiset de kom från. Till slut fick en äldre man nog och skrek "Stick och brinn" sen rusade han ur salen och upp till receptionen. Där han sa till receptionisten att det stod tonårspojkar och störde.

Vad är det för fel på folk ibland? Varför kan man inte bete sig respektfullt och om man stör sig på något kan man väll be folk snällt att vara tysta och inte skrika och gorma?

Bara två kvar

Efteråt ville jag gå in igen. När jag satt där inne kände jag mig viktig, som en del av en mycket större värld. Det brukar vara så när jag är nervös inför något. När jag är klar vill jag fortsätta, göra igen.

Rösten blev annorlunda. Jag pratar ofta och gärna, låter mycket. Har inga problem med att prata högt och tydligt. Tänker sällan på vad jag säger förrens efteråt. Det var likadant nu, när jag började prata vill säga. Sakta märkte jag hur rösten förändrades ju mer jag pratade. Jag ville försöka låta bli att säga förhastade saker, mitt tempo saktades ner. Rösten blev försiktigare, harmonisk men samtidigt självsäker. Fascinerande. Jag visste inte att jag hade den rösten och jag måste nu använda den mer. Nya Marias röst.

Men mest spännande var det ändå att träffa Orvar Löfgren. Lite som en intellektuell idolträff. Efteråt satt vi i cafeterian under biblioteket och mindes hans ord och fnittrade som tonåringar. Han tyckte det var "jättetrevligt" att träffa oss och sa att han ville att vi skulle studerat hos honom i Lund. Det var lite overkligt när jag sa saker och han tittade på mig, log och höll med.

Ok, han är inte någon övermänniska och jag kanske sätter honom lite på piedestal, men ändå. Tänk er själva att träffa någon ni läst massor av och som påverkat ett ämne som ligger er nära.

Nu vill jag träffa Frykman och Ehn också och ni vet hur de säger: "Den som väntar på något gott ..."

Sverige älskade land

Häromdagen hörde jag på radio om en 24-årig man som skulle utvisas från Sverige till Eritrea, trots att FN anser att inga människor ska utvisas till detta land eftersom alla som återvänder riskerar att skadas och till och med dödas. Sverige går stolt emot detta. Migrationsverket anser inte att det finns några som helst risker med att utvisas till denna "republik", Sverige är ensamt i världen om att utvisa människor till Eritrea enligt Fns flyktingorgan UNHCR. Härligt!

Först skulle killen utvisas med hjälp av ett vanligt reguljärt plan. Men han gjorde så pass mycket motstånd i planet att flygkapten tillslut bestämde sig för att han inte fick följa med.

Skam den som ger sig. Migrationsverket lät ärendet gå vidare till polisen som specialchatrade ett flygplan för att flyga till Eritrera med den unga mannen. "På det planet kan han skrika hur mycket han vill den första halvtimman, piloten kommer inte vända ändå", sade en polis som SR pratade med i tisdags.

Idag skulle alltså utvisningen ske, killen stoppade ett rakblad i munnen, men det hindrade inte vår härliga polis och statsapparat som flög honom till Eritrea. Väl där kom han inte in i landet, eftersom att han hade fel identitetshandlingar. Så nu är han tillbaka i häktet här i Sverige.

Jag vet inte vad han har gjort och varför han prompt måste ut från Sverige. Men jag tycker att det är skamligt att Sverige som enda land i världen utvisar till Eritrea. Jag tycker att det är ignorant att inte någon som helst hänsyn tas till denna unga man, som är säker på att han kommer dö vid hemkomsten till "sitt" land. Jag förstår inte varför massor av pengar ska slösas på att flyga specialchatrade plan över hela världen om inte ens papprena är i sin ordning. Stackars kille, han måste uppleva en otrolig dödsångest och stress just nu.

Men polisen ger inte upp utan kommer göra ett tredje försök att få bort mannen.

Sverige är fantastiskt.

Tvivel

Det knyter sig i magen och pirrar i kroppen. Gnager. De är inte de mysiga fjärilarna som är på besök utan mer oroliga myror innanför huden. Gräver. Kanske är det sockret. Det är mycket som ska hinnas med. Jag inbillar mig att jag inte är tillräckligt bra, en bluff, och snart kommer de på mig.

Varför fungerar jag så?

Matt

Satte mig och skulle plugga. Jag hasade sakta och säkert allt längre ner i soffan, hittade en filt som jag kröp ner under. Bestämde mig för att blunda och sova istället för att läsa. Ibland måste kroppen få bestämma aktivitet och min kropp är sjukt matt efter att ha varit och kört skivstång med Tina. Det var ett bra lunchpass och jag hade på 2,5 kilo mer än jag brukar på stången. Här ska det byggas muskler.

Jag vaknade av att Malte började tassa runt i lägenheten och leta efter mig. Hans klor klapprar mot parkettgolvet och jag kunde höra i hans steg hur han blev oroligare och oroligare när han inte hittade mig. Tillslut skällde han.

Nu sitter jag här och ska läsa igen och det tar emot. Konstigt, för jag tycker att avhandlingen jag läser är intressant.

Prestationsångest

Sitter här på morgonkvisten och funderar på etnologi. Varför läser jag det? Vad tycker jag om skolan och lärarna? Jag måste komma på något smart och tillfredsställande svar. Vad ska jag med det till? Vad är egentligen etnologi?

Man kan tänka sig att jag borde kunna svaret på frågorna utan större problem. Men det är svårt att definiera etnologi. Johanna sa igår att hon kallade det för vardagslivskultur, det kan jag hålla med om. Det låter bra.

På torsdag ska ju jag, Jessie och Johanna träffa granskare från Högskoleverket. Etnologin på Södertörn har nämligen ansökt om att få en Masterutbildning i etnologi och nu ska några från en högre instans komma och granska skolan. De pratar med instutionsledning, lärare och några studenter. En av granskarna är Orvar Löfgren. Det kanske inte säger er så mycket, men läser man etnologi så läser man många böcker som han skrivit. Han är en väldigt framstående etnologi i Sverige och är verksam vid Lund. Det ska bli roligt att se honom på riktigt, men att han ska fråga mig saker och lyssna på det känns lite ... surrealistiskt.

Ge upp

94 is da shit

Kameleont

Jag vill också vara olika personer, jag är ju olika. Det måste vara befriande att få leva ut alla sina sidor.

Dagens Skörd

Först var jag och Emma och åt på Sawadee, där var även Magnus, han killen som hade Musikbyrån förr, eller har han fortfarande?


Sen var vi ju som sagt på bio. Då var hon där, skådespelaren ni vet. Hon var skolfröken i tv-serien "God morgon alla barn." Och nu när jag googlade så fick jag reda på att hon är från Västervik, Lotta Tejle är hennes namn.

CC:11

I'm not there

Vi var och kollade på "Im not there". Den berörde mig. Många känslor, det rann till och med tårar från mina ögon. Det finns något vackert i att sitta i mörkret med fullt av andra människor så nära och gråta ljudlöst, i smyg.

Hat, rent och skärt hat.

"Nu kan du få din egen Anna Skipper-väska eller varför inte ge bort ett mobilfodral eller en kudde!

Du kan välja mellan en rad olika motiv eller till och med lägga in din egen favoritbild av dig själv eller dina nära eller kära. Ett bra sätt att påminna dig själv om hur viktigt det är att äta rätt, är att låta Anna vara med dig vart du går. Varje gång du ser Annas leende så påminns du om att just du är viktig och det får dig att göra kloka hälsosamma, goda val.
Du kan beställa väskor, kuddar, mobilfodral, bordsunderlägg, plånbok m.m."

I'm a thief I stole the beat

Visst, jag är förvirrad eller snarare disträ men nu får det vara nog. I dag efter friskispasset stod jag och sminkade mig, jag blev klar och packade ner grejerna i min fina Totoro-necessär. Plockade ner allt i ryggan och var redo att gå, då knackar en tjej mig på ryggen och när jag förvånat vänder mig om frågar hon om jag råkat få med mig hennes ögonfransböjare.
- Ja, det är inte alls omöjligt, svarar jag och öppnar min väska, plockar fram necessären och visst ligger det två ögonfransböjare där.

Akta era grejer när jag är i närheten säger jag bara. För jag är uppenbarligen en omedveten tjyv.

"I'm serious as cancer when I say rythm is a dancer!"

Say my name

En sak jag tycker om är när folk som pratar med mig använder mitt namn. Jag hör upp lite extra samtidigt som jag känner mig utvald och speciell. Det personen säger är helt riktat mot mig och det tycker jag om. Om jag är lite vrång så blir jag medgörligare om någon säger Maria, med rätt tonfall då så klart. Jag undrar om det är ett retoriskt knep, jag tror det. Tonen i samtalet blir lite mer personlig och samtidigt känner jag mig viktig.

Such a perfect day

När jag kom hem imorse var Björn hemma fortfarande. Det gjorde mig glad.

Vid nio så gick jag bort till Kaffe & Annat och där satt Emma och Tina. Efter ett litet tag kom även Vicki. Jag älskar verkligen våra frukostar, det är så mysigt att sitta där i timtal och prata. Frukostarna gör mitt liv lite bättre.

Tina var tyvär tvungen att dra efter ett tag då hon hade skola. Inte lång tid efter att hon åkt kom det in en kille som undrade om han fick låna min telefon. Jag blir först lite tveksam men sen kommer jag på mig själv och tänker: "Klart, killen ska få låna min telefon." Så han ringer någon och sen går han iväg. Plötsligt öppnas dörren igen och han kommer ner för trapporna och fram till oss. Med sig i handen har han tre biobiljetter som tack för att han fick låna mobilen.

Jag, Emma och Vicki blev helt rörda och bestämde oss för att gå på dagsbio. Så nu har jag precis varit och sett Darling i en biosalong full av pensionärer. Underbart. Tack så mycket Yilmas och Imran.

I'm your father Luke

Mopsen på de nya frimärkena är ingen mindre än Marcello. Det är Maltes pappa. Fint ska det va.

Dance dance dance

Både jag och Mia kände oss lite olustiga inför Lindyn. Det är för många människor och det är så många fler tjejer att det kan kännas lite hopplöst ibland när man liksom inte orkar. När man får stå som en panelhöna och vänta. Men idag var det roligt. Jag fick dansa mycket och jag kunde faktiskt ganska bra. Det är så härligt när det funkar och svänger på riktigt. Jag var nästan lyrisk när jag gick där ifrån. Nu börjar man känna igen människorna ganska bra också. Men jag kan inte förstå varför inte fler killar dansar. Är någon sugen på att börja kan ni väll höra av er!

Tina tyckte att jag skulle maila Emanuel Ekström och höra om han vill börja dansa med mig. Men jag vet inte, risken finns att han skulle uppfatta mig som en smula påflugen.

Korrespondens

Jag fick det här mailet:

"Hej,

Jag har blivit inbjuden till din födelsedagsfest. Men jag tror inte att jag känner dig. Har du kanske tagit fel Emanuel Ekström? Om jag visste vad du hette i efternamn så kanske jag skulle veta, det finns ju ganska många Maria i den här stan.

Grattis på födelsedagen i alla fall!

Hälsningar,
Emanuel Ekström"


Och svarade det här:

"Hej

Du är i allra högsta grad rätt emanuel. Men jag vet att det nog är svårt för dig att veta vem jag är. Det är nämligen så att vi har setts en gång men väldigt kort. Jag och Emma Blomqvist ska ha födelsedagsfest tillsammans. Henne känner du ju lite antar jag. Mig har du bara träffat med mopsen. Du är jättevälkommen den första mars. Vi ska ha festen där i lokalen i bergshamra :)

Tack för grattiset.

Vänliga Hälsningar
Maria"


Självklart var det fel Emanuel, Emma och jag kom på det när vi pratade. Hoppas han kommer ändå.

Fusk

Ciao Bella hade premiär när jag jobbade på Frida. Någon från Frida var på en pressvisning av filmen. Frida ger ALDRIG någon film betyg, ändå så står det på Ciao bellas filmaffisch att den fick fyra F av Frida. Någon far med osanning.

omklädningsrumstrauma

Jag trotsade vädret och begav mig till Friskis Hornstull. Tinas och mitt nya liv med träning är sannerligen igång. I dag skulle vi gå på ett jympapass där folk fick ta med sig sina barn.

När jag var omklädd och klar satte jag mig utanför omklädningsrummet. En mamma kom dit med tre barn, en kille och två flickor. Pojken är runt 8-9 år och när mamman och tjejerna går in i damomklädningsrummet står han kvar utanför. Han ser besvärad ut och vet inte riktigt vart han ska gå. Stackarn, han är tillräckligt gammal för att tycka att det är lite pinsamt att vara i ett damomklädningsrum. Sen kommer hans mamma och hämtar in honom. Lite senare går jag in i omklädningsrummet och där står han, lintotten, generad och stirrar rakt in i skåpet.

Kunde han inte fått klä om i herromklädningsrummet?

Jag minns när jag var liten och råkade gå in i fel omklädningsrum i simhallen. Istället för gula skåp var det gröna och plötsligt stod en naken man framför mig och undrade om jag gått fel. Jag blev livrädd och sprang där ifrån med gråten i halsen.

hjärtekrossare

Photographic

Ett fenomen har dykt upp. Eller dykt upp är kanske att ta i, det har funnits i några år nu. I början var det ganska oskyldigt. Men nu har det nått oanade höjder och det är bisarrt. Jag pratar så klart om inget mindre än "mingelbilder" eller rättare sagt fyllebilder på människor som är ute på klubbarna och krogarna. På varenda liten sylta verkar det nu för tiden springa runt en fotografnisse och välja ut och plåta fulla människor.

Varför finns det ett intresse av att se bilder på människor som är berusade på krogen och varför vill människor vara med på dessa bilder? Jag vill också det ibland om jag är onykter, men jag kan ju erkänna att jag inte är lika glad åt bilderna dagen efter. Det borde inte få smyga runt fotografer ute på klubbarna och föreviga tillfällen av en själv där man kanske inte alltid ses ur sin mest fördelaktiga sida.

Det finns något narcissistisk i det här. Jag kan tänka mig att man blir lite glad, känner sig utvald om någon vill ta en bild på en, så har i alla fall jag känt när jag råkat ut för det. Eller är det mer en bekräftelse så att man kan visa att man var "där"? Man var ute i vimmlet och var social, rolig och till och med så snygg att man blev fotad.

Men hur kul är det egentligen? Vilka kollar på alla dessa bilder? Tydligen ganska många, för det ploppar upp sajter hela tiden som specialiserar sig på inget annat än att just fota fulla människor på krogen.

Jag blir så trött.

Vardagsaggro

Småsaker här i världen som jag inte tycker om.

När jag duschar och stänger av duschen en halv minut, sen när jag sätter på den igen är vattnet normaltempererat för att plötsligt hettas till något vansinnigt i några sekunder och skolla min kropp. Varje gång!

När jag äter godis, blir girig och inte har riktigt tid att tugga sötsakerna innan de åker ner i magen. Det går inte bra, godiset fastnar och skaver i halsen och jag tror att jag snart ska dö eller skära upp halsen. Men jag lär mig inte ändå.

När jag råkar trycka till cdspelaren i datorn så den åker ut. Sen när jag trycker in den tror datorn att jag vill öppna skivan. Ok jag tror inte att jag ska dö då, MEN jag blir irriterad till tusen.

När människor kallar sig vegetarianer när de äter fisk och skaldjur. Man kan tänka sig att det är en form av snobbism från min sida och det kanske det är. Men jag avskyr när jag säger att jag är vegetarian och folk tror att jag äter fisk. Äter man fisk är man inte vegetarian. Come on!

Choose shoes

Jag tycker att det är ganska äckligt med materialism, men det hindrar mig inte att från att bli glad av saker nu och då. Jag har märkt att jag blir glad av högklackade skor. Är jag nere kan jag sätta mig i hallen och titta, prova och sortera mina skor. Då blir jag lyckligare. Jag skäms lite när jag erkänner det, men det är sanning. Sorgligt när jag tänker efter, undrar varför jag fungerar så. Men jag är inte ensam.

Puh

Malte har lite problem med att äta ur sin skål. Han är bortskämd och vill helst att jag ska mata honom bit för bit. Nu har Björn kommit på ett sätt att lura den lilla mopsen. Om man lägger fem små matpluttar i ett led, som på en stig med några centimeters mellanrum går det bra. Då äter han sig fram till skålen och fortsätter sen. Han är lustig Malte.

För de flesta är Nalle Puh en gullig och snäll seriefigur, en kramgo Nalle. Inte för Malte. Malte tycker nämligen att Puh är det sexigaste i hela världen. När han ätit klart är det dags för att antasta Puh. Det är sjukt. Men jag kan inte ta bort hans favoritknull, hans stora kärlek, jag har inte hjärta till det. Nu är han klar och ligger och snuttar på Puhs ansikte, jag vet inte riktigt om det är gulligt eller perverst. Snart somnar han gott.

You can run but you can't hide

Emma och jag strävar troligtvis efter att komma närmre djuren. Vi är ganska omedvetna om denna strävan, men den visade sig svart på vitt när vi handlade reaskor. När vi ställde skorna på kassabänken gick det inte att undgå; jag köpte leopardpumps och emma fiskfjällsskor. Nu kompletterar vi varandra perfekt, jag kan springa jättesnabbt och Emma är en fena i vattnet.

Det är ingen idé att du flyr för vi kommer ifatt.

Lycka = Lykke

Lykke Li spelade några låtar på Pet Sounds. Det var bra. Jag gillart, speciellt fint blev det med en spelning i en skivbutik. Jag kan knappt tänka mig en mer passande miljö än att spela där mitt bland all musik.

Min sjukt blyga musikgranne var så klart där. Men han såg mig inte. Han är nästan alltid ute på musikevenmang när jag är där. Men det är väll för han jobbar med Acceleratorfestivalen. Jag ska nog börja smyga på honom.

Thundercats are go!

Fy fan för att bli med jättemage när man är sexton. Jag skulle inte ta det lika bra som Juno, inte någonstans. Det kändes skönt med en amerikansk film om tonårsgraviditet där inte föräldrarna blir hispiga och tycker att det är det värsta som kunde hända. Jag gillade verkligen föräldrarnas inställning och jag gillade Juno. Lite bättre blev filmen också självklart på grund av att både Michael Cera och Jason Bateman som spelar i geniala serien Arrested development var med.

Det är en highschoolfilm där ungdomarna inte blir reducerade till dumma idioter bara för att filmen råkar vara amerikansk. (ok, jag har fördomar om filmer från USA, men vem har inte det?) Juno är smart och rolig och Bleeker är så snäll, oskuldsfull och framförallt kär. Det är fint. Ett intressant inlägg om abort utan att bli moralkaka.

Karma Chameleon

Tina kom sent till boxen, passet var fullt. Efter lite prat kom vi fram till att en promenad var lösningen på vårat problem. Men då sitter det en liten ängel bredvid oss och hör vad vi säger. Hon vill inte gå själv på passet så Tina får hennes biljett.

För några veckor sen kom jag sent till ett Yogapass, det var fullt. Efter lite prat kom vi fram till att en promenad var lösningen på vårat problem. Tina gav då sin biljett till en annan eftersläntrare som blev tacksam.

Ser ni? Karma fungerar och jag har alltid tänkt att det är bull.

Ur led är tiden

Det har vuxit fram små gula blommor i den lilla rabatten som följer vårat hus. Än så länge är de bara knoppar. De kommer tidigt i år. De gula blommorna brukar dyka upp strax efter att snödropparna vuxit fram. Snödropparna brukar komma i mars.

"I love you too, but I'm gonna mace you in the face!"

Wes Andersons filmer tilltalar mig på ett alldeles speciellt sätt. Hur kaotiska de än må vara så finns det ett lugn i dem. Han radar upp vackra bilder, bygger fina miljöer. Jag tror att han lika mycket som jag tycker om att titta in i dockskåp. Det var bland det bästa jag visste med mitt dockskåp, att sitta och titta in genom fönstren, få se rummen utifrån "på riktigt". Jag får samma känsla i många av Andersons filmer. Han bygger upp kulliser och sveper med kameran utanför rummen, som alla sitter ihop. I Life aquatic är det en scen när Owen Wilson och Bill Murray diskuterar samtidigt som de klättrar uppåt i båten. Kameran följer dem utifrån. Det känns som en illustration ur Joe Kaufmans "Så funkar det"-böcker. Jag anar ibland samma sak i Darjeeling limited.

När eftertexterna börjar rulla spelas Champs-Élysées, jag blir nostalgisk och flyttas till högstadiets sommaravslutningar när franskaklasserna tvingades sjunga denna glada franska låt om en jäkla paradgata. Varje år.

This is who I am

Emma ville se en bild på nya färgen. Den ska bli brunare imorgon eftersom det finns vissa strimmor av blont kvar, dassigt tror jag det kallas. Hur som haver här är jag, för 15 minuter sen, med chokladmustasch och i en härlig Helgonpose.

Maria Maria Maria

Blondinen är död. Hon var tvungen att försvinna. Inte bara för att hennes väteperoxid gjorde att håret blev risigt och gick av utan också för hennes något tvivelaktiga moral.

Blonda Maria var visserligen en frisk fläkt i vintermörkret, men nu finns hon inte mer. Bruna Maria är tillbaka, klokare och lite mer eftertänksam. Det hoppas jag i alla fall.

Att färga håret är mer än att bara byta färg. Det står för förändring. I höstas var jag trött på mig själv, jag gjorde en ny Maria, en annan. Nu vill jag hitta tillbaka, jag är mörk igen. Mina släktingar skulle nog tycka att den ljusa är mer jag eftersom jag var ljus som barn, ända tills jag var fjorton faktiskt. Men Jag, den jag är nu skapades nog mest efter fjorton, eller kanske inte ändå.

En sak är säker och det är i alla fall att blonda Maria från i höstas, inte var Maria. I alla fall inte hela jag. Men det betyder samtidigt att mörka Maria aldrig kan vara hela jag.

Mr. Coffe

Den senaste tiden har jag återgått till en gammal ovana. Jag har börjat konsumera kaffe, alltså vanligt bryggkaffe. Jag vet inte hur och när det började. Kaffet kom smygande och nu dricker jag nästan en kopp varje dag och det känns inte så bra. Jag är van att säga "nej tack, jag dricker inte kaffe."

Det har inte med att jag börjat plugga igen, för det har jag bara gjort en vecka. Även om det är ett bra sätt att hålla sig vaken när man plöjer böcker. Undrar hur det började igen kaffekonsumtionen.

Men jag känner mig vuxen och mogen när jag går omkring med guldiga kaffepoletter i plånboken. Jag har gått på Södertörns skola i fem år ungefär och aldrig tidigare haft de där poletterna alla pratar om. Nu har jag tagit steget och är en i gänget.

blood in blood out

Aldrig tidigare har jag skådat en musikal med så mycket blod. Det rann överallt, blodet tog aldrig slut. Vassa knivblad, nakna halsar och blod. Jag tycker om musikaler, jag älskar musikaler. Fick jag välja skulle mitt liv vara en musikal.

Pendelparanoia

I dag tog det en och en halv timma att åka från Flemmingsberg till Kristineberg. Det är dagar som dessa jag blir tokig på SL. Det fungerar inte, deras system. Varför ska jag betala för något som inte fungerar?

Jag hade glömt hur det är att åka pendeltåg. Dessutom har folket på pendeltågsavstånd den senaste tiden hävdat att det inte är jobbigt med pendeltåg. Det går så bra och är inte så långt. Det går snabbt. Ursäkta mig, men ni är lögnare hela bunten.

Jag är tillbaka på Södertörn. Jag åker pendeltåg igen. Den här terminen hann jag åka tre felfria resor till allt kraschade på grund av ett elfel vid Stockholms central. Det är alltid något. Från och med nu tar jag bussen, om den går.

Micke

Det är Mickes 30-årsdag i dag. Han är verkligen saknad och har lämnat ett overkligt tomrum efter sig. Men vi är många som har honom i våra hjärtan och det känns fint att kunna minnas tillsammans.

Grattis på födelsedagen.

Sälj dig

Det är inte konstigt att man lätt blir förvirrad i dagens samhälle när allt är bygger på att man ska köpa nya saker. I och för sig så har konsumtion och byteshandel alltid varit något centralt för människor, men någonstans har det gått fel och blivit helt galet. Att köpa saker är närmast något heligt i det kapitalistiska samhället. Om människorna inte handlar går börsen ner och vi hamnar i en ekonomisk kris. Därför pumpas det in miljaders miljarder i reklam och annat som ska få oss att tro att vi verkligen behöver en vägghängd platt tv, ett vitt leende eller varför inte en ny bil?

Jag dras lätt med i det här och hamnar ibland i köprus där jag tror att jag inte kan bli lycklig om jag inte köper den där klänningen, kameran eller vad det nu kan vara. Jag kan tänka på det i flera dagar. Ett tag trodde jag att jag skulle bli lycklig om jag köpte en bil. Jag hade spanat in en annons och räknade på vad det skulle kosta. Jag försökte motivera migsjälv till att jag behövde bilen. Men icke, mitt andra jag var obevekligt, det behövs verkligen ingen bil och jag kan gott lägga mina surt förvärvade pengar på något annat.

Det är så dumt, jag vill inte bli lurad av marknadskrafterna. Jag b e h ö v e r faktiskt inte en ny tv när jag har en fullt fungerande hemma. Men det är som sagt lätt att påverkas, för lätt.

Kanske är det dags att människor skaffade sig andra intressen än konsumtion. Det får mig nästan att kräkas när människor nämner shopping som intresse. Det är bevisligen bra rent nationalekonomiskt. Men varför jobba flera timmar om dagen bara för att slösa det på prylar man inte behöver. Dessutom rimmar all denna konsumtion illa med miljömedvetenheten. Vi har inte oändligt med resurser. Den modernistiska tanken om att allt går uppåt i oändlighet stämmer inte. Det är omöjligt, allt har ett slut och jorden behöver inte fler gallerior och onödiga saker. Jag lovar.