måndag 31 december 2007

Avtryck

Hur många dagar som helst har jag suttit och väntat på brevbäraren. Jag älskar att få post. Helt plötsligt dimper det ner något i brevlådan, ett litet kort eller ett brev. Det gör mig töntigt lycklig. Det känns ungefär som julafton och jag har alltid känt så. När jag var liten hade jag hur många brevvänner som helst. När jag sedan som tonåring skaffade mig en nummerpresentatör kollade jag hela tiden om någon ringt. Familjens Anita (som den så fint hette) fick stå i mitt rum. En sisådär fem år senare skaffade jag mig min första mobil och jag blev smstokig. Kollade telefonen hela tiden om någon skickat något. Det gör jag i och för sig fortfarande.

Jag funderade lite kring min förtjusning i att folk vill MIG något och kom på att det är starkt förknippat med det värsta jag vet, att vara bortglömd. När ingen tänkt på mig, eller kommer ihåg mig. Jag vill göra intryck på människor. Avtryck. Jag vill bli ihågkommen. De behöver inte tycka om mig, men de ska tycka någonting.

Varje gång jag får brev, sms eller när någon läser här betyder det ju att jag är ihågkommen. Människor vill läsa om mig och har tänkt på mig. Det värmer.

Vart tog ni vägen?

Jag sysselsätter mig denna årets sista dag med den glamourösa hushållssysslan tvättning. Det känns inte så spännande, men som ett helt ok sätt att fördriva tiden på min kusins 30-årsdag. Jag tänker mig att det är lite symboliskt att jag tvättar bort all skit och kan börja 2008 ren och fräsch.

Inte för att 2007 bara bjudit på dålig saker, absolut inte. Jag har jobbat med jätteroliga saker halva tiden, träffat massvis med trevliga människor och haft mycket roligt. Jag bär med mig många fina minnen. Men det är ändå skönt att börja ett nytt år, sätta nya mål och försöka lära sig att ta vara på tiden.

Nya människor är bra, men jag önskar att jag kunde vara bättre på att ta vara på mina gamla vänner. Jag tappar bort dem och vissa är jag uppriktigt ledsen över att jag tappat kontakten med. En sån är Lii. Vi var kompisar i flera år under högstadiet och gymnasiet. Vi fann varandra snabbt och kunde sitta i timmar och prata om hur vi skulle förbättra världen, eller klä ut oss och leka lekar. Det var fint och jag saknar henne.  För några månader sen letade jag rätt på hennes mobilnummer och skickade iväg ett sms. Vi ska ses när jag är i Västervik någongång. Men det blir ju aldrig av.

Jag ska bli bättre på det där, för ni är några stycken där ute i världen som jag med nöje skulle välkomna in i mitt liv igen. Det är bara att komma tillbaka, dörren är öppen.

Röven då? vad tycker du om röven?


Inga samtalsämnen är tabu när man har hund. Följande konversation utspelades precis mellan mig och Björn när vi var ute med Malte.

M: Nej, men han kommer ju inte bajsa.
B: Näe, och han fattar ju inte att han inte får någon mer chans ...
M: Vad tycker du om rövhålet då?
Björn kollar in Maltes stjärt.
B: Nej, det är litet.
M: Bra, då går vi in.

söndag 30 december 2007

Quit your day job

Jag har sökt ett jobb jag verkligen vill ha. Verkligen. Snälla ge mig. Jag tänker inte skriva mer om det, då kanske jag "jinxar" det. Så tyst på mig. Men kom igen, jag är värd det och jag passar utmärkt.

Vi mötte Ralphie

Jag blir galet förtjust och vill stjäla valpen ur tjejens skyddande famn. Springa långt och sen sätta mig under ett träd och gosa. Nu är väll inte marken i parken den bästa, lerig och kall. Men ändå.

Malte och jag var på vår vanliga promenad här på Kungsholmen. Den har i och för sig lyst med sin frånvaro de senaste veckorna. Men för första gången på länge hade vi riktigt roligt tillsammans. Jag hade laddat med godis i fickorna och gummistövlar. Malte hade laddat med sin reflexsele och sin lilla lampa, sen gav vi oss i väg. Vi körde slalom, sprang nerför backar, stenen, ja hela repertoaren. När vi är på väg tillbaka och går vid den lilla parken vid Lärarhögskolan så möter vi tre människor. De tittar mycket på Malte och säger något, jag tittar på dem och ser det lilla knyttet. I en av tjejernas famn sitter en liten fawn mops i stickad polotröja. Den heter Ralphie och är bara elva veckor.  Jag blir paff, tittar på valpen och det enda jag får fram är: "Jag har en likadan, men stor!"

Sen ropar jag till Malte som är flera meter framför: "Mops! Malte! Mops! Här!" (Jag låter nog som en blandning mellan ett barn i en godisaffär och en idiot.) Malte kommer springande som ett jehu. Vi pratar lite och de sätter ner valpen. Ralphie är först lite avaktande, men sen blir han kaxig och försöker snart få igång Malte. De jagar varandra och slåss lite. Fina Malte, han leker så snällt och jag är världens stoltaste.

America - We stand as one

När jag städade igår, eller rättare sagt när jag pausade i städandet hade jag på tvn. Programmet som visades var det något vinklade och populistiska CBS 60 minutes. De förpackar sina inslag på ett sätt att det alltid finns en god och en ond sida. Hur som haver så var det ett inslag som fick mig att stanna upp och lyssna. Det är nämligen, hör och häpna, förbjudet att vara öppet gay i USAs armé. Du får vara gay, det är ok, så länge du inte visar det. USA är verkligen frihetens land.
 

lördag 29 december 2007

Amelie på Maria


Jag har gjort den bästa hallon- och blåbärssmoothien. Sitter i mysmorgonrocken och ser Hajar som hajjar. Fina grejer.

För att underhålla er denna afton kan jag bjuda på den konstigaste komplimang jag någonsin fått, eller egentligen vet jag inte om det är en komplimang:
"Dina blygdläppar ser ut som Audrey Tautou."

Fint att någon lagt märke till likheten.

Montecore tar plats


Nu har jag äntligen läst Montecore - En unik tiger. Den har varit ett behagligt sällskap under decemberkvällarna. Jag gillar Jonas Hassen Khemiris böcker. Jag gillar i och för sig Mr. Khemiri överhuvudtaget. Han verkar så eftertänksam och lugn när man ser intervjuer. Jag tycker om hans språk, hur han leker med orden, gör små koder.

Hur som helst kvalar Montecore in på en liten men unik lista. Det är nämligen bara den och två andra böcker jag läst där jag blivit så illa berörd att jag haft svårt att fortsätta. Jag måste titta upp ur texten och andas, för allt blir plötsligt alldeles för intensivt.

Första gången det hände var i Brott och straff. Det är ett parti ganska tidigt i boken. Raskolnikov drömmer en mardröm om fulla män utanför en krog. De står runt en gammal märr och vill att hon ska dra en vagn. Men hästen är gammal och orkar inte. Männen blir arga, vansinniga på hästen och piskar henne allt hårdare. De börjar skratta åt henne och turas om att slå.
Jag minns fortfarande att jag satt på tunnelbanan när jag läste detta och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag tittade mig omkring, sen slöt jag ögonen och tog ett djupt andetag. Jag var ju tvungen att ta mig igenom texten om jag ville komma vidare. Det var inte som en film då man bara kan blunda några sekunder tills det hemska går över.

Andra gången var i Flickan och skulden. Jag visste att det var en hemsk bok. Jag hade läst ett kapitel i skolan och vi hade diskuterat kring det. Jag kände dock att det var en så viktig bok att jag verkligen ville läsa den. Men det gick bara inte. Jag kom så långt att en tjej får ett kvastskaft inkört i fittan när hon är full. Killarna som gör det tycker mest hon är äcklig och skrattar åt henne.
Fy fan. Jag mår illa när jag tänker på det. Jag kunde inte läsa vidare, boken ställdes i min bokhylla och jag har inte öppnat den än, tre år senare.

Så har nu detta hänt en tredje gång och det är Montecore som kvalar in. I ett litet stycke, knappt är en sida långt. Det är i ett mail som Kadir fått från Jonas pappa. Pappan har varit i Rwanda och dokumenterat vad som händer där. Han sett hur en gravid kvinna i sjunde månaden får sin mage uppskuren av soldater. De plockar ut barnet ur magen, kollar vilket kön det är. Sen slänger de barnet åt sidan och låter kvinnan dö medan hon förblöder. Varför gör dessa människor så då? Jo, för de hade slagit vad om vilket kön kvinnans barn har och var tvugna att ta reda på det.
Jävla människor. Jag bli ledsen, ledsen på hela mänskligheten. Varför måste folk vara onda och bedövade?

Varför blir vi elaka mot varandra?
 
 

Clean, you know what I mean

Städa. Smaka på ordet s-t-ä-d-a. Fifan. Det är tråkigt. Jag har aldrig varit bra på att städa. Jag tror det är för att jag har en mor som är lite överdriven när det kommer till städning. Det hela började när det kom fram att min bror var dammallergiker. Sen blev livet aldrig detsamma på Laxgatan. Det inhandlades små portabla dammsugare. Det dammsögs varje dag. I min "Mina vänner bok" har mamma skrivit att "sand på mattan" är det värsta hon vet. Mina vänner skrev krig.  Hon blir tokig om man rör kylskåpet, fönstrena eller glasbordet. När man ätit torkar hon av bordet, stolen och golvet där man suttit. Jag har aldrig fått laga mat hemma, eftersom jag skitar ner i köket. Hon har tagit städning och förfinat det.  Mamma är extrempedanten.

I höstas ringde hon mig några veckor efter att jag varit hemma. Hon var arg,  jag hade smulat i vardagsrummet. Man får inte äta i vardagsrummet i Gunbritts hem.  Denna regel vet jag mycket väl om. Jag fick inte göra det när jag var liten och jag får inte göra det nu. Hon hade tänkt på detta i veckor, men glömt säga till mig varje gång vi pratade. Älskade mamma. Hur som haver tror jag att min mors exentriska idéer om städning påverkat mig. Jag har ju aldrig behövt städa. Jag avskyr visserligen  att ha smutsigt omkring mig, men jag ids inte göra så mycket åt det. I dag ska jag städa, det vill säga dammsuga och torka golv. Ta bort gamla fläckar som äcklar sig på golven. Nu har jag dammsugit och sen fastnade jag i soffan och tänker på hur tråkigt det är att städa.

Jag har även jobbat lite en kort period med att städa hotellrum och stugor. Det gick inte så bra. Jag kan bara inte, jag är inte engagerad i städning. Om det inte är riktigt smutsigt vill säga. Då blir jag hängiven, då ser jag ju ett resultat.

Äsch nu måste jag tillbaka till köksgolvet.

fredag 28 december 2007

Porrkungen i leopard


Har ni sett någon kaxigare? Han verkar tycka att han är så snygg att han knappt kan titta på mig. Det känns ju fint att han gillar scarfen jag sytt allafall.

Svart på vitt

Jag summerade egentligen mitt år redan förra veckan med en sån här lista. Men eftersom jag de senaste veckorna levt ett liv där allt möjligt konstigt händer, var såklart inte denna senaste vecka ett undantag. Nu är det bara några dagar 2007 kvar och jag kommer mest vara hemma. Nu kan jag summera året och vara säker på att det blir inte mer än så här. Here we go:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, bland annat att jag gick på agility med Malte och tog en kandidatexamen i etnologi och journalistik.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kom på häromdagen att jag faktiskt hållt mitt nyårslöfte, bara det att jag glömt att jag hade det som nyårslöfte. Löftet var det något tråkiga att gå ner i massa, vilket jag gjort. 10 kilo lättare  Maria.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, både Ulf och Bodil. Jag hoppas att jag snart får se mina sysslingar.

4. Dog någon som stod dig nära?

Ja, det är fortfarande overkligt.

5. Vilka länder besökte du?
Ungern och Storbrittanien.
 
6. Är det något du saknade år 2007 som du vill ha år 2008?
Ja, mot slutet saknade jag framförallt mig själv. 

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas?
11 september
 
8. Vad var din största framgång 2007?
Att jag publicerat texter i "riktiga" tidningar.

9. Största misstaget?
Non, je ne regrette rien.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
För en vecka sedan skrev jag att jag varit magsjuk, nu måste jag skriva att jag misshandlat mig själv. Så visst har jag skadat mig och jag var nog rätt sjuk när jag gjorde det också.

11. Bästa köpet?
En röd kärringcykel, men den har blivit stulen ...

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kläder
 
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Såklart. Alla fina människor som orkar med mig och tycker om mig, fast jag kan vara en riktig idiot från och till.

14. Musik som alltid kommer att påminna dig om år 2007?
"Om du lämna mig nu" och den där Dire Straits-låten.
 
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
 Jag skulle nog snarare säga att jag var mer frånvarande iår än tidigare år. Men jag har varit jäkligt glad också faktiskt, samtidigt som känt sorg jag aldrig känt förr.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Sparat pengar.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Non, je ne regrette rien.

18. Hur tillbringade du julen?
På en Ålandskryssning med kära Emma, fina extrafamiljen och Diddi. Det var bra, fast jag blev för full.

19. Blev du kär i år?
Klart jag blev. Jag blir ju kär hela tiden.

20. Hur många one night stands?
Inga.
 
21. Favoritprogram på TV?
Arrested Development och Sopranos.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag är inte så mycket för hat.
 
23. Bästa boken du läste i år?
Jag tror det blir "Tills jag finner dig"

24. Största musikaliska upptäckten?
Arcade fire

25. Något du önskade dig och fick?
Haha självklart önskade jag mig saker jag fick. 

26. Något du önskade dig men inte fick?
Man kan inte få allt här i världen.

27. Årets bästa film?
Jag gillade This is England. 

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Jag tror jag hade lite gathering här hemma för vänner och bekanta. De fick tårta och sprit.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, om jag hade fått ett utvecklande och inspirerande jobb.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Jag skulle inte beskriva min stil. Jag är ju olika hela tiden.

31. Vad fick dig att må bra?
Mina vänner, Malte och Björn.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Vi kan väll ta den där Johnny, han har ju hängt med mig sen jag var elva år. Det är längre än någon annan.
 
33. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Allt prat om miljön. 

34. Vem saknade du?
Micke

35. De bästa nya människorna du träffade?
Det är nog Mia och Anna med Hector.

36. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Vi får väll se i framtiden om jag lärt mig något eller inte. Jag hoppas det.

37: Citera en sångtext som summerar ditt år:
I like the peace in the backseat
I don't have to drive
I don't have to speak
I can watch the country side
And I can fall asleep

Nothing but a hound dog




Varför finns filmgenrén överhuvudtaget? Jag kan inte minnas att jag egentligen sett en enda bra hundpratarfilm. Men under mellandagarna så svämmar tv-kanalerna över med dessa matinéer där hundarna mest sitter och stirrar in i kameran med sina tomma ögon och någon säger roliga korta repliker samtidigt. Ofta är de lite bitska, är det en Chihuahua som pratar så är den lite tuff och mexicansk. Jag blir så trött. Nu är väll det inte jag som är den primära målgruppen för filmerna, men jag kan inte minnas att jag någonsin varit eld och lågor över vare sig Beethoven eller The Pooch and the Pauper som i dag visas på Femman, och jag har ändå alltid varit barnsligt förtjust i djur och framförallt i hundar.

Jag lånade hundböcker på skolbiblioteket som jag satt och drömde mig bort i. När jag inte fick en egen hund så adopterade jag de som bodde i närheten. Jag var områdets givna "Dogwalker" och hundarna älskade mig. Det var fint. Min stora sorg var när en liten hund jag lekt med sen hon var bebis dog i epilepsi knappt ett år gammal. Min Amanda.

Nu har jag efter många år äntligen min hund. Fast jag ser honom inte så mycket som en "hund", Malte är en mops och det är ett helt eget djur. Att han skulle vara besläktad med en varg känns inte speciellt troligt. Han är snarare någon blandning mellan gris och uggla. En egen art  som man kan se sittandes i skogen och bara stirra. Ibland tror jag att om mopsarna levde fritt skulle de bo i flock i grottorna i bergen. Vad de ska äta vet jag inte, de är ju inte speciellt bra på att jaga. Kanske blir det mest bananer och äpplen.

Malte är den mest kärleksfulla varelse jag träffat. För att han ska bli arg krävs det något alldeles speciellt. Andra hundar gillar honom oftast inte, men han bryr sig inte så mycket om dem. Han blir lite rädd om de skäller på honom och trippar snabbt vidare. Han vågar knappt vända på huvudet. Nu ligger han i sin bruna säng borta vid dörren och bara tittar på mig. Inatt när jag lov och sov vaknade jag av att han kom och borrade in sitt huvud i min armhåla, sen låg han där på rygg och snarkade.

Jag börjar bli sugen på en "riktig" hund nu. En hund jag kan jobba med, en hund som kräver lite mer av mig och som när jag lyckats få honom väluppfostrad och som jag vill kommer vara oerhört stolt över. Inte för att jag inte är stolt över Malte. Men jag är så sugen på att skaffa en Rottweiler. Jag skulle kunna göra det nu, jag har tid och tiden skulle kännas meningsfullare då kanske. Men jag bör ha ett jobb innan jag utökar min lilla men fina familj.

Isolation



Ian Curtis, han dog bara 23 år gammal. 23, det är tragiskt att inte orka mer och bara vara 23. Han hängde sig. Det är ett grovt sätt att sluta sitt liv på. Man måste hitta ett rep, knyta fast det och sen hänga sig. När man väl sitter fast går det inte snabbt, det finns tid att ångra sig men du kan inte göra något åt det.

Control är en mycket sevärd film. En film där Ian Curtis porträtteras som något mycket mer än en knarkare med epilepsi. En film med vackra bilder.
Hur skulle den kunna vara något annat när den är gjord av Anton Corbijn?

Tack Eric.

torsdag 27 december 2007

Jag - En gitarrgud?

Nu har jag spelat Guitar Hero 3 i snart två timmar. Jag lär mig snabbt och ser ut som ett fån och känner mig ganska mycket gubbrock. Men vad gör väll det? Det finns inte mycket som är finare.

Efter 17 avklarade låtar på Easy fick jag hybris och tänkte att medium går nog ganska bra nu. Jag blev stel, försökte koncentrera mig men det gick inte. Det slutade med att jag skrek i panik. Tillbaka till easy, jag behöver inte bli så kaxig än.

Nu har jag precis spelat "Welcome to the jungle" med Slash. Fingrarna i vänster hand värker. Men jag kan inte sluta det går inte. Det är så fruktansvärt roligt, speciellt när det är med någon gammal favoritdänga. Jag har fastnat och nu ska här födas gitarrgud som kommer slå er med häpnad.

The life aquatic with Steve Zissou


Det är en underbar film. Det är en helt egen värld som jag älskar att besöka. Jag kan se den hur många gånger som helst och i dag har jag äntligen fått denna underbara rulle i julklapp. Den är allt som är fint, nästan. I filmen låg dessutom en liten rabattkupong som jag kan använda om jag vill börja prenummerera på tidningen Dyk. Det är rolig produktplacering. 2008 ska bli året då jag dyker mer. Jag har ju ändå ett dykarcert.

2008 - Nu är jag redo

Nu ska jag ta tag i detta som kallas livet. Det känns som jag har pausat mig själv den senaste månaden. December 2007 är månaden jag slutade tänka. Jag försökte lösa min tristess med alkohol och ogenomtänkta handlingar.
Nu är däremot hjärnan på igen. Nu ska jag tänka mig för riktigt noga. Nu ska jag inte fly mina problem genom fylla och omoral. Maria är tillbaka, starkare än någonsin. 

Jag ska bli en bra människa igen. När blåmärkena läkt kommer jag tillbaka, men tills dess håller jag mig hemma. Jag ska börja dansa swing, det är alltid något. Jag ska lära mig nya saker och utmana mig själv. Jag ska bli en jäkel på Guitar hero 3. Björn handlade det idag, eller nej, han köpte fel och köpte tvåan istället. Det är lite roligt, som en dålig förälder som handlar fel spel. Men det gör ju inget, vi vill ju ha trean också. Han är fin, min man Björn.

Mitt nyårslöfte för i år är att jag inte ska låta bli att göra något bara för jag inte orkar. Livet är till för att levas och inte slösas bort i en lägenhet i Fredhäll.