Städa. Smaka på ordet s-t-ä-d-a. Fifan. Det är tråkigt. Jag har aldrig varit bra på att städa. Jag tror det är för att jag har en mor som är lite överdriven när det kommer till städning. Det hela började när det kom fram att min bror var dammallergiker. Sen blev livet aldrig detsamma på Laxgatan. Det inhandlades små portabla dammsugare. Det dammsögs varje dag. I min "Mina vänner bok" har mamma skrivit att "sand på mattan" är det värsta hon vet. Mina vänner skrev krig. Hon blir tokig om man rör kylskåpet, fönstrena eller glasbordet. När man ätit torkar hon av bordet, stolen och golvet där man suttit. Jag har aldrig fått laga mat hemma, eftersom jag skitar ner i köket. Hon har tagit städning och förfinat det. Mamma är extrempedanten.
I höstas ringde hon mig några veckor efter att jag varit hemma. Hon var arg, jag hade smulat i vardagsrummet. Man får inte äta i vardagsrummet i Gunbritts hem. Denna regel vet jag mycket väl om. Jag fick inte göra det när jag var liten och jag får inte göra det nu. Hon hade tänkt på detta i veckor, men glömt säga till mig varje gång vi pratade. Älskade mamma. Hur som haver tror jag att min mors exentriska idéer om städning påverkat mig. Jag har ju aldrig behövt städa. Jag avskyr visserligen att ha smutsigt omkring mig, men jag ids inte göra så mycket åt det. I dag ska jag städa, det vill säga dammsuga och torka golv. Ta bort gamla fläckar som äcklar sig på golven. Nu har jag dammsugit och sen fastnade jag i soffan och tänker på hur tråkigt det är att städa.
Jag har även jobbat lite en kort period med att städa hotellrum och stugor. Det gick inte så bra. Jag kan bara inte, jag är inte engagerad i städning. Om det inte är riktigt smutsigt vill säga. Då blir jag hängiven, då ser jag ju ett resultat.
Äsch nu måste jag tillbaka till köksgolvet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar