Bästa gästen!

Fick precis reda på att robinson-Robban vill komma på födelsedagsfesten imorgon med sin lillebror!! Han har en mockaväst han kan ha som är 94. Jag hoppas verkligen att han kommer. Det skulle var så väldigt väldigt roligt!

Insikt

Hemma hos Emma finns det en ugnssäker glasform som är min. Den kom dit inför "Lilla skitjulafton" då jag hade gjort potatisgratäng. Sedan dess har den stått där, hos Emma. Jag var hos henne igår och vi konstaterade då att vi kanske kan använda formen på vår födelsedagsfest på lördag. Så den fick bli kvar. Bra att glömma en sak så länge så att den kan användas vid en fest igen.

Det här är jag i ett nötskal.
Kanske därför jag har så lätt att tappa bort saker?

Man ska ha husvagn!

Tv4 plus är verkligen en kanal utöver det vanliga. De visar massor av övernaturliga serier där alla som tror på något kan få sitt andliga lustmäte stillat.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur de kan få kanalen att gå runt på att visa Dr. Phil, diverse program om andar samt Judge Judy. Mina fördomar säger mig att det är en viss sorts människor som ser denna kanal, men jag visste inte att det fanns så många såna människor att det lönar sig att rikta sig en kanal specifikt till dem.

Döm om min förvåning när jag då såg en trailer för en serie de ska börja sända som kan vara något för både mig och mina campingsugna vänner. Den handlar nämligen om camping i den svenska sommaren. Jag antar att den kommer vara sommarsentimental precis som koloniområdet Iris och Bonde söker fru, men den kommer utspela sig på en campingplats. I trailern säger först en raggare "Nu jävlar är det semester" när han rullar iväg i sin bil sen står en liten tjej och säger försiktigt att hon ska campa och att det känns lite pinsamt. Jag tror verkligen att denna serien kan innehålla guldkorn!

Campingsverige, kanske kan bli en framtida etnologiuppsats.

The drugs don't work

Jag blev övermodig. Trodde att min kropp klarade av giftet. Insikten kom som ett slag i ansiktet. Igår när jag åt mat blev jag plötsligt väldigt nervös. Fullt av otäcka fjärilar i magen och myror i mina armar. Jag berättade för Björn och Mattias att jag var orolig för något men att jag inte kunde sätta fingret på vad.
- Kanske är kaffet, sa Björn.

Jag fnös föraktfullt åt honom. Skulle min kropp reagera så på en kopp kaffe?! Jag har vant mig nu, jag är vuxen, intalade jag mig själv.

I dag har jag druckit två koppar kaffe på lika många timmar. Plötsligt började det pirra i magen. Nervositeten var tillbaka. Jag kunde inte längre sitta stilla eller ens tänka sammanhängande. Jag skulle till och med sträcka mig så långt att säga att jag fick en paranoid kvart där på Thelins konditori.

Här har du Tina

Olikalika

Jag spelar Dia Psalma. Högt, sjunger med i alla låtar. Berättar att vi ville sjunga Solen över vårat tak på skolavslutningen i sexan, men vi fick inte. Frågar om inte Björn lyssnat på dem.
- Nej, jag var med i MUF då ...

När jag är klar kommer han in i vardagsrummet och säger: "Nu är det dags för lite borgerlig musik". Han sätter på Tommy Körberg med Stad i ljus.
- Det här är trygg musik och man hör vad dem sjunger.

Vi är sannerligen en match made in heaven.

Fredhälls finest

Vi satte oss i solen vid klipporna. De är det bästa med Fredhäll. Jag lyssnade på vattnet när det slog mot stenen och blev varm av solen. Det var fint, riktigt fint. Just då kände jag mig väldigt lyckligt lottad som kunde sitta där och bara hänga med min trogna följeslagare ugglegrishunden. Vi tittade ut över vattnet och på essingeöarna. Jag tycker om att ha kvasinatur runt hörnet.

Idag har jag även sett lila krokusknoppar. Det är lite för tidigt, är det inte?

Soffpotatis

Ring ring, jag svarar i telefonen:

- Hej, det är Maria.
- Ååååååh jag är så ledsen, det är hemskt!
- .... eh... (jag hör att det är min mor)Vad har hänt?
- De har tagit soffan Maria. De kom hit och snodde den i morse. Det är helt tomt nu.
- Jaha.
- Den har aldrig varit så snygg som idag. Jag vill ha tillbaka den. De skulle sälja den på Myrorna.
- Jaha men du får väll kanske åka och köpa den då?
- Hahahah! Ja, jag får åka och köpa den igen ... Men vi har ju inget Myrorna i Västervik, de tar den nog till Linköping.
- Nej men du har ju köpt en ny soffa. De skulle ju ta den gamla. Förresten du kan väll inte säga att de snodde den, det är väll kanske inte riktigt rätt ord?
- Hehe, nej det kanske det inte är. Åh den var så fin, vi har haft den i 20 år. Jag är lite ledsen idag, jag kan inte ligga i min soffa längre.

Bara ett sätt att påpeka att saker har en tendens att äga en.

Du far med lögner precis som jag

"I'm not what I used to be, a duracel kanin, thats energy in swedish"

Det luktar ordbajseri det här Timo. Duracelkanin betyder mig veterligen inte energi. Fast det är bara bra för jag tycker att fler borde ordbajsa i sina texter.

Musique automatique

Mina bekanta har på facebook röstat fram mig som den personen som har näst bäst musiksmak. Jag säger då det, inte för att jag tycker jag lyssnar på dålig musik jag är ganska bred.

Ett axplock ur Ipoden:

* the Specials
* Arcade fire
* Håkan Hellström
* Moneybrother
* Nine inch nails
* Covenant
* Lykke Li
* Destinys child
* Refused
* Buzzcocks
* Radiohead
* Timbuktu
* Nouvelle vague
* Tom Jones
* Pulp
* Clash
* Pet shop boys
* Nancy Sinatra
* And one

Sug på den och definiera mig nu.

Gåshud

För något år sedan letade Arcade fire sig rakt in i mitt hjärta och där har de stannat. Magiskt.

Romper stomper

Det här med koncentration är inte alltid så lätt. Jag tänkte ta mig igenom 40 relativt lättlästa sidor idag när jag ändå sitter på jobbet och gör ingenting. Med 13 sidor kvar så går det plötsligt inte längre. Tankarna flyger iväg och jag upptäcker att jag sitter förlorad i mina minnen istället för att fokusera på modernism, postmodernism och Habermas. Så kan det vara. Det blir 13 sidor tills senare. Ingen panik.

Förövrigt tror jag att jag ska göra något med skins i min D-uppsats istället för militanta veganer. Det blir till att mindmappa imorgon.

Ja, jag gillar att skjuta upp saker till imorgon.

Pojkvänshistoria

Jag hade lite svårt för det här med pojkvänner när jag var liten. Visst var jag kär i pojkarna på området lite nu och då, men mer än så blev det inte.

När jag var sex eller sju år frågade en pojke som hette Staffan chans på mig. Han var två år äldre och gick i min bästis klass. Jag tyckte han var söt, men han hade haft sisådär 100 tjejer. Dessutom var jag lite rädd för det här med chans, jag förstod inte vad det innebar. Jag trodde att det betydde att han vill ha chans att få barn med mig, vilket jag verkligen inte var redo för. Han frågade chans vid stora granen, jag blev rädd och sa nej. Sen sprang jag hem.

I flera år ratade jag de få pojkar som vågade fråga chans på mig, tills jag var elva. Jag var i ishallen och åkte skridskor med en kompis och en kille där frågade chans på mig, jag visste vem det var för han hade varit tillsammans med en kompis till mig. Han brukade gå på diskon och klädde sig då i rutig skjorta och boots, ganska söt. Men jag var ändå rädd och sa nej.

När jag senare var hos min farmor ångrade jag mig och letade rätt på hans telefonnummer, ringde upp honom och sa att vi visst kunde bli tillsammans. Så då blev vi det, per telefon. Nu blev jag så orolig, för jag visste fortfarande inte riktigt vad man skulle göra när man var tillsammans. Jag mådde riktigt dåligt, stod inte ut. Så efter en timma ringde jag och sa att jag inte kunde vara tillsammans med honom mer. EN TIMMA! Stackarn. Men han hann nog inte att fästa sig speciellt vid mig, vi sågs ju aldrig.

Sen fick det vänta med pojkvänner igen tills jag träffade Henrik i Spanien. Henrik var min första pojkvän och bodde i Linköping. När jag gick i sjuan åkte jag till honom nästan varje helg. Det hela var väldigt gulligt och då var jag inte så orolig längre för det här med killar. Men jag minns att det var jobbigt en gång när han hade fest. Han hade precis börjat gymnasiet precis som alla andra på festen. Så satt de där och pratade om sina respektive program och frågade mig vad jag gick, varpå jag harklade fram att jag precis börjat sjuan ...

Oh gay

Vad är grejen med att han ska ta på sitt huvud hela tiden? Och vilken funktion har killen med hockeyfrilla? Den här videon väcker banne mig frågor!

Istället för hemtenta

Den ligger och lockar mig i fönstret, jag måste stilla min nyfikenhet.


Det här ser ju väldigt spännande ut! Det ska alltså bli en myra?!


Röven är på plats, men jag är tveksam. Faktiskt.


Det börjar likna något nu, han har ben men huvudet sitter inte fast.


Jo men visst, Kalle Anka & co har återigen lyckats med att göra en totalt värdelös leksak! Och lurat åt sig min dyrbara tid.


För inte tusan ser en myra ut så här framifrån ...

Fallfrukt

Mamma skrattade precis åt mig och kallade mig dement. Men jag vet inte om hon är så mycket bättre, i och för sig har hon ju några fler år på nacken men ändå.

Äpplet faller inte långt från trädet.

Har jag lyckats med kroken alla pratar om?

Jag skriver på ett annat ställe här på det stora världsomspännande internätet. Där är jag hemlig, nästan, det finns en person som vet att det är mina ord. Jag vet inte om jag ska göra en ny helt hemlig eller om det ändå är bra att det finns någon slags verklighetsförankring. Hur som helst så läste en människa mina ord där igår och han fastnade så pass att han skrev ett eget inlägg om dem. Det gjorde mig lite rörd, för egentligen är det inget speciellt. Men det var fint att det han ville skriva om igår var att jag hade fängslat honom.

"Jag fann en dagbok jag kunde läsa! jag som är alldeles för självupptagen för att orka intressera mig för andra människor.

Den här personen är en tjugosex-årig gift kvinna från stockholm, hon har inga vänner och 92 inlägg hon tagit bort. De första inlägget jag läste var något i stil med ”jag roar er en kort stund sedan glömmer ni mig”.
Jag vet inte om hon en hade någon poäng med inlägget ifråga. Men jag kunde inte riktigt låta bli att läsa vidare. Det kändes poängfullt och intelligent, men samtidigt opersonligt.

Så jag läste vidare, första gången det händer mig att jag faktiskt med intresse läser någon annans dagbok."

Pathétique Photogenique

Inkassovarning

Igår fick jag ett brev från ett företag som heter Foderbilen.se. De hade skickat mig en påminnelse på en faktura, och i brevet skrev dem att de redan skickat en påminnelse en gång och om jag inte hade betalat in pengarna om en vecka så skulle det gå till inkasso.

Jag blev livrädd och ofta om jag är med om något som gått fel tror jag att det blir bättre om jag fixar till det på en gång, utan eftertanke. En gång råkade jag till exempel ta sönder en skärbräda när jag höll på att laga mat. Jag trodde då att om jag lagade skärbrädan direkt, mitt i matlagningen så skulle allt bli bra. Ingen skulle märka något. Egentligen blev det bara jobbigare för mig själv eftersom jag var tvungen att limma skärbräda och laga gryta samtidigt. Nåväl detta var ett villospår, tillbaka till ämnet.

Kollade min internetbank och där stod det att jag betalat 608 kronor till hundshopen den 27 januari. Vad i helvete tänkte jag. Jag hade ju bevisligen betalat, foderbilen - hundshoppen same same but different. Jag ringer foderbilen och säger att jag har fått en påminnelse och den snart går till inkasso, men jag har ju för bövelen betalat!

Han jag pratar med tycker det låter konstigt och vi kan inte komma fram till vart det gått fel förrens jag nämner ordet hundshoppen ...
- Hundshoppen? upprepar han förvånat, vi heter foderbilen.

Polleten faller ner. Jag har betalat 608 kronor till FEL företag och inte märkt något. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, förklarar att jag ska fixa det här så snabbt jag kan. Får tag i hundshopen och mailar med hon som har den, och redan i dag, en dag senare, har jag fått tillbaka mina pengar på kontot och kan betala foderbilen. Sweet!

Tack för superservice och vänligt bemötande!

Hyfs

Alla kan försova sig, jag vet. Men det är grymt irriterande när mina kära arbetskollegor gör det, eftersom jag inte kan gå hem förrens de är här.

Nu till exempel så slutade jag vid åtta. Kvart över åtta har jag fortfarande inte hört något från Emelie som ska byta av mig så jag skickar ett sms och frågar om hon är på väg. Så får jag ett svar där det står:" Ja, jag försov mig, är där om tjugo minuter." Varför i helvete kan hon inte sms:a mig när hon vet att hon är försenad så slipper jag sitta här och vänta och tro att hon kan dyka upp när som helst? Sånt här makes me galen. Jag är en tidsfascist det är jag väl medveten om men tillhör det inte vanligt hyfs att meddela om man är sen?!

Now my heart is full

Retrospektiv

Snart stundar 1994-festen. Emma och jag har bett alla gäster att skicka in bilder på sig själva och ett minne från detta år. Nu har det börjat ploppa in bilder och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur alla såg ut.

Det verkar bara som att det var jag och Emma som var brådmogna, men några ska väll vara det också.

Ni som läser här och som fortfarande inte lämnat bild, skäms på er!

"Jag har en banan i fittan och är inte glad att se dig."

I dag på boxen stannade Tina upp och luktade på sig själv. Sen tittade hon på mig med frågande ögon och sa: "Luktar jag lök?"
Jag sa nej, men kom på lika snabbt som jag svarat att hon känt mina rapar jag försökt dölja. Jag erkände att det var jag som luktade lök. Under resten av passet var jag Lök-Maria, kärt barn har många namn.

Sen är det ju väldigt roligt att Tina tycker att hennes svett luktar lök.

Kleptomaria

När jag kom hem i lördagsnatt upptäckte jag att jag efter att ha tagit av mig min halsduk fortfarande hade en halsduk på mig.

Nu har små fragmentariska minnesbilder dykt upp. Jag tror att det hela gick till sisåhär: Jag tar på mig en halsduk som jag upptäcker inte är min, men av ren lathet blandat med en portion illvilja så bestämmer jag mig för att jag inte orkar ta av den igen, så jag virar min egna halsduk runt den första. Samtidigt som jag muttrar för mig själv och tittar mig omkring för att ingen ska se min fräcka kupp.

Jag var lite bitter på prettomänniskorna i min närhet och hämnades alltså genom att stjäla en halsduk. Man kan anta att Tina inspirerat mig då hon tidigare under kvällen snattat både läsk och frukt. När hon stal läsken hejjade jag på henne och nästan skrek: "Ta alla! Ta bägge Pepsiflaskorna!!" GirighetsMaria i sitt ässe.

Man har sannerligen inte roligare än vad man gör sig. Jag sprang också runt och maniskt upprepade orden: "Vi måste hitta på något bus!"

Beat on the brat with a baseball bat

Jag mobbade en brat igår. Han tyckte att jag var dum och otrevlig och sa att han blev ledsen. Jag kom på mig själv med att jag lätt glömmer att brats faktiskt också är människor. De kan i alla fall vara det, kanske. Så jag bad om ursäkt från botten av mitt hjärta. Fint. Jävla brat.

Lost in the supermarket

För mig är dessa två sånger två av de bästa från hela 90-talet och nu lade jag också märke till att sångarna åker kundvagn i bägge videorna som kommer från 95 bägge två. Fascinerande!

Nedräkningen har börjat

Ord är egentligen överflödiga, jag ryser när musiken börjar spelas.

Dagens lärdom

Töm inte menskoppen om du hackat chili, det svider. Låt dig inte luras, det hjälper inte att du tvättat händerna. Det brinner i fittan. Helvete.

Är det så jag är?

Jag gjorde precis doktor Phils personlighetstest och jag kan väll säga att jag inte tycker det stämmer, eller har jag fel?

"I scored 40 on Dr. Phil's personality test
Others see you as sensible, cautious, careful and practical. They see you as clever, gifted, or talented, but modest. Not a person who makes friends too quickly or easily, but someone who's extremely loyal to friends you do make and who expect the same loyalty in return. Those who really get to know you realize it takes a lot to shake your trust in your friends, but equally that it takes you a long time to get over it if that trust is ever broken."

Modest och careful? Jag!? Har jag dålig självkännedom? Eller kan jag kanske bara inte mina engelska glosor?

Bubblor

Friskis är klämkäckt och folkligt. På friskis ska det vara trevligt. I dag var jag för första gången med om aggresivitet där. Jag har tidigare anat att allt inte är riktigt så gemytligt som de vill få det att verka. Lappar sätts upp i omklädningsrummen om skor som försvunnit och det stjäls nog rätt friskt.

För några timmar sedan försvann den gemytliga känslan ur den stora hallen på Friskis i Hornstull. Först sa en äldre man, även kallad surgubbe, till mig och Tina att hålla käften, för vi störde tydligen rytmiken. Sen stod några tonårspojkar och pratade och tittade på oss motionärer. Det fick några att surna till ordentligt. Några motionäredr enades på bred front och började skrika åt pojkarna att vara tysta, klä om och vara med istället, gå tillbaka till dagiset de kom från. Till slut fick en äldre man nog och skrek "Stick och brinn" sen rusade han ur salen och upp till receptionen. Där han sa till receptionisten att det stod tonårspojkar och störde.

Vad är det för fel på folk ibland? Varför kan man inte bete sig respektfullt och om man stör sig på något kan man väll be folk snällt att vara tysta och inte skrika och gorma?

Bara två kvar

Efteråt ville jag gå in igen. När jag satt där inne kände jag mig viktig, som en del av en mycket större värld. Det brukar vara så när jag är nervös inför något. När jag är klar vill jag fortsätta, göra igen.

Rösten blev annorlunda. Jag pratar ofta och gärna, låter mycket. Har inga problem med att prata högt och tydligt. Tänker sällan på vad jag säger förrens efteråt. Det var likadant nu, när jag började prata vill säga. Sakta märkte jag hur rösten förändrades ju mer jag pratade. Jag ville försöka låta bli att säga förhastade saker, mitt tempo saktades ner. Rösten blev försiktigare, harmonisk men samtidigt självsäker. Fascinerande. Jag visste inte att jag hade den rösten och jag måste nu använda den mer. Nya Marias röst.

Men mest spännande var det ändå att träffa Orvar Löfgren. Lite som en intellektuell idolträff. Efteråt satt vi i cafeterian under biblioteket och mindes hans ord och fnittrade som tonåringar. Han tyckte det var "jättetrevligt" att träffa oss och sa att han ville att vi skulle studerat hos honom i Lund. Det var lite overkligt när jag sa saker och han tittade på mig, log och höll med.

Ok, han är inte någon övermänniska och jag kanske sätter honom lite på piedestal, men ändå. Tänk er själva att träffa någon ni läst massor av och som påverkat ett ämne som ligger er nära.

Nu vill jag träffa Frykman och Ehn också och ni vet hur de säger: "Den som väntar på något gott ..."

Sverige älskade land

Häromdagen hörde jag på radio om en 24-årig man som skulle utvisas från Sverige till Eritrea, trots att FN anser att inga människor ska utvisas till detta land eftersom alla som återvänder riskerar att skadas och till och med dödas. Sverige går stolt emot detta. Migrationsverket anser inte att det finns några som helst risker med att utvisas till denna "republik", Sverige är ensamt i världen om att utvisa människor till Eritrea enligt Fns flyktingorgan UNHCR. Härligt!

Först skulle killen utvisas med hjälp av ett vanligt reguljärt plan. Men han gjorde så pass mycket motstånd i planet att flygkapten tillslut bestämde sig för att han inte fick följa med.

Skam den som ger sig. Migrationsverket lät ärendet gå vidare till polisen som specialchatrade ett flygplan för att flyga till Eritrera med den unga mannen. "På det planet kan han skrika hur mycket han vill den första halvtimman, piloten kommer inte vända ändå", sade en polis som SR pratade med i tisdags.

Idag skulle alltså utvisningen ske, killen stoppade ett rakblad i munnen, men det hindrade inte vår härliga polis och statsapparat som flög honom till Eritrea. Väl där kom han inte in i landet, eftersom att han hade fel identitetshandlingar. Så nu är han tillbaka i häktet här i Sverige.

Jag vet inte vad han har gjort och varför han prompt måste ut från Sverige. Men jag tycker att det är skamligt att Sverige som enda land i världen utvisar till Eritrea. Jag tycker att det är ignorant att inte någon som helst hänsyn tas till denna unga man, som är säker på att han kommer dö vid hemkomsten till "sitt" land. Jag förstår inte varför massor av pengar ska slösas på att flyga specialchatrade plan över hela världen om inte ens papprena är i sin ordning. Stackars kille, han måste uppleva en otrolig dödsångest och stress just nu.

Men polisen ger inte upp utan kommer göra ett tredje försök att få bort mannen.

Sverige är fantastiskt.

Tvivel

Det knyter sig i magen och pirrar i kroppen. Gnager. De är inte de mysiga fjärilarna som är på besök utan mer oroliga myror innanför huden. Gräver. Kanske är det sockret. Det är mycket som ska hinnas med. Jag inbillar mig att jag inte är tillräckligt bra, en bluff, och snart kommer de på mig.

Varför fungerar jag så?

Matt

Satte mig och skulle plugga. Jag hasade sakta och säkert allt längre ner i soffan, hittade en filt som jag kröp ner under. Bestämde mig för att blunda och sova istället för att läsa. Ibland måste kroppen få bestämma aktivitet och min kropp är sjukt matt efter att ha varit och kört skivstång med Tina. Det var ett bra lunchpass och jag hade på 2,5 kilo mer än jag brukar på stången. Här ska det byggas muskler.

Jag vaknade av att Malte började tassa runt i lägenheten och leta efter mig. Hans klor klapprar mot parkettgolvet och jag kunde höra i hans steg hur han blev oroligare och oroligare när han inte hittade mig. Tillslut skällde han.

Nu sitter jag här och ska läsa igen och det tar emot. Konstigt, för jag tycker att avhandlingen jag läser är intressant.

Prestationsångest

Sitter här på morgonkvisten och funderar på etnologi. Varför läser jag det? Vad tycker jag om skolan och lärarna? Jag måste komma på något smart och tillfredsställande svar. Vad ska jag med det till? Vad är egentligen etnologi?

Man kan tänka sig att jag borde kunna svaret på frågorna utan större problem. Men det är svårt att definiera etnologi. Johanna sa igår att hon kallade det för vardagslivskultur, det kan jag hålla med om. Det låter bra.

På torsdag ska ju jag, Jessie och Johanna träffa granskare från Högskoleverket. Etnologin på Södertörn har nämligen ansökt om att få en Masterutbildning i etnologi och nu ska några från en högre instans komma och granska skolan. De pratar med instutionsledning, lärare och några studenter. En av granskarna är Orvar Löfgren. Det kanske inte säger er så mycket, men läser man etnologi så läser man många böcker som han skrivit. Han är en väldigt framstående etnologi i Sverige och är verksam vid Lund. Det ska bli roligt att se honom på riktigt, men att han ska fråga mig saker och lyssna på det känns lite ... surrealistiskt.

Ge upp

94 is da shit

Kameleont

Jag vill också vara olika personer, jag är ju olika. Det måste vara befriande att få leva ut alla sina sidor.

Dagens Skörd

Först var jag och Emma och åt på Sawadee, där var även Magnus, han killen som hade Musikbyrån förr, eller har han fortfarande?


Sen var vi ju som sagt på bio. Då var hon där, skådespelaren ni vet. Hon var skolfröken i tv-serien "God morgon alla barn." Och nu när jag googlade så fick jag reda på att hon är från Västervik, Lotta Tejle är hennes namn.

CC:11

I'm not there

Vi var och kollade på "Im not there". Den berörde mig. Många känslor, det rann till och med tårar från mina ögon. Det finns något vackert i att sitta i mörkret med fullt av andra människor så nära och gråta ljudlöst, i smyg.

Hat, rent och skärt hat.

"Nu kan du få din egen Anna Skipper-väska eller varför inte ge bort ett mobilfodral eller en kudde!

Du kan välja mellan en rad olika motiv eller till och med lägga in din egen favoritbild av dig själv eller dina nära eller kära. Ett bra sätt att påminna dig själv om hur viktigt det är att äta rätt, är att låta Anna vara med dig vart du går. Varje gång du ser Annas leende så påminns du om att just du är viktig och det får dig att göra kloka hälsosamma, goda val.
Du kan beställa väskor, kuddar, mobilfodral, bordsunderlägg, plånbok m.m."

I'm a thief I stole the beat

Visst, jag är förvirrad eller snarare disträ men nu får det vara nog. I dag efter friskispasset stod jag och sminkade mig, jag blev klar och packade ner grejerna i min fina Totoro-necessär. Plockade ner allt i ryggan och var redo att gå, då knackar en tjej mig på ryggen och när jag förvånat vänder mig om frågar hon om jag råkat få med mig hennes ögonfransböjare.
- Ja, det är inte alls omöjligt, svarar jag och öppnar min väska, plockar fram necessären och visst ligger det två ögonfransböjare där.

Akta era grejer när jag är i närheten säger jag bara. För jag är uppenbarligen en omedveten tjyv.

"I'm serious as cancer when I say rythm is a dancer!"

Say my name

En sak jag tycker om är när folk som pratar med mig använder mitt namn. Jag hör upp lite extra samtidigt som jag känner mig utvald och speciell. Det personen säger är helt riktat mot mig och det tycker jag om. Om jag är lite vrång så blir jag medgörligare om någon säger Maria, med rätt tonfall då så klart. Jag undrar om det är ett retoriskt knep, jag tror det. Tonen i samtalet blir lite mer personlig och samtidigt känner jag mig viktig.

Such a perfect day

När jag kom hem imorse var Björn hemma fortfarande. Det gjorde mig glad.

Vid nio så gick jag bort till Kaffe & Annat och där satt Emma och Tina. Efter ett litet tag kom även Vicki. Jag älskar verkligen våra frukostar, det är så mysigt att sitta där i timtal och prata. Frukostarna gör mitt liv lite bättre.

Tina var tyvär tvungen att dra efter ett tag då hon hade skola. Inte lång tid efter att hon åkt kom det in en kille som undrade om han fick låna min telefon. Jag blir först lite tveksam men sen kommer jag på mig själv och tänker: "Klart, killen ska få låna min telefon." Så han ringer någon och sen går han iväg. Plötsligt öppnas dörren igen och han kommer ner för trapporna och fram till oss. Med sig i handen har han tre biobiljetter som tack för att han fick låna mobilen.

Jag, Emma och Vicki blev helt rörda och bestämde oss för att gå på dagsbio. Så nu har jag precis varit och sett Darling i en biosalong full av pensionärer. Underbart. Tack så mycket Yilmas och Imran.

I'm your father Luke

Mopsen på de nya frimärkena är ingen mindre än Marcello. Det är Maltes pappa. Fint ska det va.

Dance dance dance

Både jag och Mia kände oss lite olustiga inför Lindyn. Det är för många människor och det är så många fler tjejer att det kan kännas lite hopplöst ibland när man liksom inte orkar. När man får stå som en panelhöna och vänta. Men idag var det roligt. Jag fick dansa mycket och jag kunde faktiskt ganska bra. Det är så härligt när det funkar och svänger på riktigt. Jag var nästan lyrisk när jag gick där ifrån. Nu börjar man känna igen människorna ganska bra också. Men jag kan inte förstå varför inte fler killar dansar. Är någon sugen på att börja kan ni väll höra av er!

Tina tyckte att jag skulle maila Emanuel Ekström och höra om han vill börja dansa med mig. Men jag vet inte, risken finns att han skulle uppfatta mig som en smula påflugen.

Korrespondens

Jag fick det här mailet:

"Hej,

Jag har blivit inbjuden till din födelsedagsfest. Men jag tror inte att jag känner dig. Har du kanske tagit fel Emanuel Ekström? Om jag visste vad du hette i efternamn så kanske jag skulle veta, det finns ju ganska många Maria i den här stan.

Grattis på födelsedagen i alla fall!

Hälsningar,
Emanuel Ekström"


Och svarade det här:

"Hej

Du är i allra högsta grad rätt emanuel. Men jag vet att det nog är svårt för dig att veta vem jag är. Det är nämligen så att vi har setts en gång men väldigt kort. Jag och Emma Blomqvist ska ha födelsedagsfest tillsammans. Henne känner du ju lite antar jag. Mig har du bara träffat med mopsen. Du är jättevälkommen den första mars. Vi ska ha festen där i lokalen i bergshamra :)

Tack för grattiset.

Vänliga Hälsningar
Maria"


Självklart var det fel Emanuel, Emma och jag kom på det när vi pratade. Hoppas han kommer ändå.

Fusk

Ciao Bella hade premiär när jag jobbade på Frida. Någon från Frida var på en pressvisning av filmen. Frida ger ALDRIG någon film betyg, ändå så står det på Ciao bellas filmaffisch att den fick fyra F av Frida. Någon far med osanning.

omklädningsrumstrauma

Jag trotsade vädret och begav mig till Friskis Hornstull. Tinas och mitt nya liv med träning är sannerligen igång. I dag skulle vi gå på ett jympapass där folk fick ta med sig sina barn.

När jag var omklädd och klar satte jag mig utanför omklädningsrummet. En mamma kom dit med tre barn, en kille och två flickor. Pojken är runt 8-9 år och när mamman och tjejerna går in i damomklädningsrummet står han kvar utanför. Han ser besvärad ut och vet inte riktigt vart han ska gå. Stackarn, han är tillräckligt gammal för att tycka att det är lite pinsamt att vara i ett damomklädningsrum. Sen kommer hans mamma och hämtar in honom. Lite senare går jag in i omklädningsrummet och där står han, lintotten, generad och stirrar rakt in i skåpet.

Kunde han inte fått klä om i herromklädningsrummet?

Jag minns när jag var liten och råkade gå in i fel omklädningsrum i simhallen. Istället för gula skåp var det gröna och plötsligt stod en naken man framför mig och undrade om jag gått fel. Jag blev livrädd och sprang där ifrån med gråten i halsen.

hjärtekrossare

Photographic

Ett fenomen har dykt upp. Eller dykt upp är kanske att ta i, det har funnits i några år nu. I början var det ganska oskyldigt. Men nu har det nått oanade höjder och det är bisarrt. Jag pratar så klart om inget mindre än "mingelbilder" eller rättare sagt fyllebilder på människor som är ute på klubbarna och krogarna. På varenda liten sylta verkar det nu för tiden springa runt en fotografnisse och välja ut och plåta fulla människor.

Varför finns det ett intresse av att se bilder på människor som är berusade på krogen och varför vill människor vara med på dessa bilder? Jag vill också det ibland om jag är onykter, men jag kan ju erkänna att jag inte är lika glad åt bilderna dagen efter. Det borde inte få smyga runt fotografer ute på klubbarna och föreviga tillfällen av en själv där man kanske inte alltid ses ur sin mest fördelaktiga sida.

Det finns något narcissistisk i det här. Jag kan tänka mig att man blir lite glad, känner sig utvald om någon vill ta en bild på en, så har i alla fall jag känt när jag råkat ut för det. Eller är det mer en bekräftelse så att man kan visa att man var "där"? Man var ute i vimmlet och var social, rolig och till och med så snygg att man blev fotad.

Men hur kul är det egentligen? Vilka kollar på alla dessa bilder? Tydligen ganska många, för det ploppar upp sajter hela tiden som specialiserar sig på inget annat än att just fota fulla människor på krogen.

Jag blir så trött.

Vardagsaggro

Småsaker här i världen som jag inte tycker om.

När jag duschar och stänger av duschen en halv minut, sen när jag sätter på den igen är vattnet normaltempererat för att plötsligt hettas till något vansinnigt i några sekunder och skolla min kropp. Varje gång!

När jag äter godis, blir girig och inte har riktigt tid att tugga sötsakerna innan de åker ner i magen. Det går inte bra, godiset fastnar och skaver i halsen och jag tror att jag snart ska dö eller skära upp halsen. Men jag lär mig inte ändå.

När jag råkar trycka till cdspelaren i datorn så den åker ut. Sen när jag trycker in den tror datorn att jag vill öppna skivan. Ok jag tror inte att jag ska dö då, MEN jag blir irriterad till tusen.

När människor kallar sig vegetarianer när de äter fisk och skaldjur. Man kan tänka sig att det är en form av snobbism från min sida och det kanske det är. Men jag avskyr när jag säger att jag är vegetarian och folk tror att jag äter fisk. Äter man fisk är man inte vegetarian. Come on!

Choose shoes

Jag tycker att det är ganska äckligt med materialism, men det hindrar mig inte att från att bli glad av saker nu och då. Jag har märkt att jag blir glad av högklackade skor. Är jag nere kan jag sätta mig i hallen och titta, prova och sortera mina skor. Då blir jag lyckligare. Jag skäms lite när jag erkänner det, men det är sanning. Sorgligt när jag tänker efter, undrar varför jag fungerar så. Men jag är inte ensam.