Vardagsbekymmer

Jag köpte en mobil för en månad sen. För första gången i mitt liv var jag uppdaterad och kanske till och med trendig på mobilfronten. Jag använde den till allt, kalender, diktafon, musikspelare, telefon ... ja du förstår säkert.

Igår när jag var påväg till en intervju la den av. Bara så där. Den har lagt av och startat upp igen, och jag har tänkt att det är ju jobbigt, men hey den börjar ju bara om. Igår ville den inte mer. Jag fick igång den och kunde skriva in pin-kod. Sen kopplade den inte mer. Blodet började pulsera, jag stängde av och på allt mer frenetiskt, men icke. Inte ett jota. Den ville inte mer. Inte ens de magiska krafterna hos en säljare i en mobiltelefonaffär kunde få den att komma på andra tankar.

Som tur var skulle jag göra intervjun i Tumba och där jobbar Victor och han har en likadan telefon, så jag lånade hans att spela in intervjun på. Tack världens bästa Victor!

Nu är jag med min gamla telefon i två veckor. För det tar TVÅ veckor att fixa min. Åh vad jag älskade min telefon, nu känns den bara som en förädare.