Fantasiland

Våren är i min kropp. Det bubblar och pirrar i magen och jag skrattar för mig själv när jag traskar runt på Stockholms gator. Det är härligt. Det känns som att jag väntar på något jättebra och jag kan inte sluta le. Det kanske har något med Tinas och min tillfälliga exil att göra, jag vet inte och jag bryr mig inte heller.